söndag 25 november 2012

Det var ett tag sedan - It has been a while...

Hej!
Jag är ledsen att jag inte orkat skriva på ett tag.
Det har varit mycket i livet.
Jag är verkligen trött.

Jag kan berätta att det ser ut som att all vår kamp för äldste sonen har gett resultat.
Det ser faktiskt ut som att han ska kunna vända sina dåliga studieresultat till följd av vad han råkade ut för i sin skola.

Det viktigaste är att han är en glad kille idag, på sin 15-årsdag. Det hade kunnat se helt annorlunda ut.
Vi har tävlat i dressyr han och jag, idag.
Han spöade mig med 2,07 % .
Jag gjorde mitt bästa.
Tänk att man kan bli så glad över att förlora fast man ansträngt sig allt man kan.

Jag ska fortsätta blogga, men ibland kommer livet emellan.

Kram alla,
Catwoman


Hi!
I am sorry I’ve not written for a while.
It has happened a lot in my life.
I’m really exhausted.

I am glad to tell you that it looks like our fight for our oldest son seems to have resulted in something good in life for him.
Actually he now seems to be able to turn the bad results from school, due to all he had to face out, all the bad treatment for more than two years, to results good enough to make him manage to get accepted for High School.

The most important thing, though, is that he today is a happy “young man” today, when celebrating his 15: Th Birthday.  It could have been a totally different situation.

We have competed in Dressage today, me and him.
My son won with 2, 07 %, compared with my results, although I did my very best
You can’t imagine how happy it makes me to be beaten in a competition of my own son..

I will continue to write here on my blog, sometimes life’s just comes in between.
Hugs to all of you,
Catwoman
 Yeaaaah! Have not done this for several years!
 Thanks Adam for ledning me your wonderful Magnum.

Stupid boot! Get off my foot!

lördag 25 augusti 2012

"Ha kul, så kommer framgångarna!"

Idag inleddes Omgång 1i Div III för ponny i Dressyr för vårt distrikt.

Det är så sanslöst kul med hästsport. Om någon hade sagt till mig när jag var 26 år: ”Ingrid, om 20 år kommer du att ha tre grabbar som rider för Skultorps ryttarsällskap (SRS) och du och Roger kommer att ha ett barn som rider i ett av dressyrlagen”, tja då hade jag knappast trott på det.

Idag när hela gänget satt och fikade i solskenet, tillsammans på tävlingsplatsen i Mölltorp, invid ridbanan, i solskenet, så sa en mamma så här till mig:

”Ingrid, erkänn att du tycker att dressyr är kul. Du sitter ju och spanar in vartenda ekipage och säger: ”Titta vilken fin övergång mellan galopp och trav” eller: ”Se vilken stadig form den ponnyn har” eller: ”Tänk att den där lilla tjejen kan få fram den där stora ponnyn så fint i ökad trav på diagonalen.”

”Så erkänn nu, du tycker ju om dressyr!”

Inte sett tjusningen i dressyr tidigare i livet...

Jag kan inte låta bli att skratta, för jag har ju verkligen inte sett tjusningen i dressyr förr i tiden. Jag vill ju själv hoppa hinder å så ska gruset spruta om hästens hovar och så ska ju…,
…men visst ja´: Nu råkar det ju vara så att ett av våra barn verkar ha fastnat för det här med dressyr. Å det är ju hans val, å när han tycker att det är så kul, så blir det ju helt plötsligt kul för mig med, som mamma.
Jo, det blir intressant också och jag vill lära mig mer om grenen.

Fantastiskt, jag upptäcker någonting nytt med hästsporten varje dag.

Jo, Hästsport har verkligen någonting för alla. Jag själv har inte rätt temperament för att njuta av dressyren, men jag börjar inse varför andra gör det:

Exaktheten, detaljrikedomen, att hov för hov kunna manövrera och reglera en levande individ som väger 7-8 ggr mer än vad man själv gör. Jo, jag fattar.

Men det jag älskar mesta av allt:
Kolla vår laguppställning, alltså.

   Adam, Jessica, Kajsa och Moa 

Det kallas för mångfald.
Från en liten mysig tjej i svart ridjacka å hennes gosiga ponny, till två litet större tjejer i brun respektive röd ridjacka, med lite större ponnyer, å så en ganska stor kille i marinblå jacka med en ”stor å kraftfull ponny”.
Alla avpassade för varandra.

Tjejer, killar, jo - alla åldrar, man tävlar ihop.
Man tävlar dels individuellt i sina starter men man tävlar också samtidigt för laget med sin insats.

Ingen tävlingshets 

Vi har en sanslöst skön och harmonisk inställning i laget;
Vi har kul ihop och uppmuntrar varandra.
Många skratt och avspänt umgänge eller som Adam alltid säger:
”Det är gött å chilla, mamma.”

Idag hade jag å Adam en hel timme på oss i bilen att noga diskutera igenom hans framridning = friidrottarens uppvärmning inför t ex… (tja vad ska jag jämföra med, ett dressyrprogram medför allt; du måste ha styrka, smidighet, timing, känsla osv osv, som ryttare, när du rider ditt program.).

Jo, nu vet jag; tänk dig att mångkamparen i friidrott skulle utöva alla sina grenar på 5- 6 minuter och också göra allting  samtidigt:

Hålla spjutet i höger hand och kasta iväg det mitt i ansatsen till längdhoppet, innan plankträff och vid landningen i längdhoppsgropen samtidigt stöta iväg kulan som han/hon hållit i vänster hand under såväl ansats som avslutande hopp, för att snabbt kasta sig upp ur sandgropen och direkt påbörja 800 meters-distansen för att, efter ett varv på 400-metersbanan, hoppa över höjdhoppsribban och därefter dra iväg på varv nr två på löparbanan osv, osv.

Jo, det där är nog det närmaste man kan komma om man ska försöka beskriva vad dressyr är. Det är allting, helt enkelt.

Teknik, koncentration, avspändhet i sin kropp, styrka, jo, allt faktiskt.

Adams och min överenskommelse

Jag och Adam kom överens om att han för första gången idag skulle klara hela framridningsdelen helt själv, till förklassen ( enbart individuell tävlingsklass, som en liten uppvärmning för kommande lagklass).

Vi lade upp en uppvärmning i 4 st 10-minuterspass.
Min utmaning bestod i att hålla tyst, såvida inte Adam själv frågade om inputs, under framridningen.

Joho, även om jag själv inte tävlat mer än enstaka gånger i dressyr så har jag en klar å tydlig uppfattning om hur man förbereder sin häst inför prestation. Jo, det var en utmaning för oss båda idag och vi var skitduktiga, både jag å Adam. Jag var tyst, inte en synpunkt, å han höll sig till vår förutbestämda plan.
Härligt!


Här är Adam och hans Magnum på väg till framridningen...

 


...medan Jessica å hennes Lollipop precis avslutat sin första tävlingsinsats för dagen (individuell klass) och väntar på resultatet...

 Adam å Magnum är klara efter framridning, koncentrerade. Nu väntar de på att få komma in på tävlingsbanan i dagens första tävlingsklass.

Innan start passar Adam på att visa Magnum banan, vilket är tillåtet ett par minuter innan domaren blåser i visselpipan som startsignal.
Här är Adam och Magnum mitt inne i sin programridningsdel.

Framgångarna kommer om man har kul
Ingen av oss i laget ( barn och föräldrar) hade ens kunna drömma om detta som hände idag. En tredjeplacering i lagklassen.

Så sanslöst bra jobbat av er allihopa.

   Vad härligt att bli uppropade till prisutdelning som 
   tredjeplacerade lag . Jämnheten i laget avgjorde. 



  Det här var mer än vad vi alla hade kunnat hoppats på. Vi hade ju bara så kul! 

    YEAAAAAAAH!
Jo, jag tänker på den där fd landslagstränaren för USA: s basketlandslag (på 50-talet), den tränare, som vi lyssnat på vid 2 tillfällen i vår ridförening, SRS.

"HA KUL! BERÖM OCH STÖTTA VARANDRA HELA TIDEN. SÄG BARA SNÄLLA SAKER. HAR NI KUL KOMMER FRAMGÅNGARNA SÅ SMÅNINGOM."

Jajjamensan, han har rätt.
Nu ska vi sova. Å vi kommer att somna ovaggade med varsina leenden på läpparna.

Natti!

Ett stort tack till Annika Andersson å Jessica, ni som liksom ”lurade in” Adam och mig med, förresten, i detta med dressyren. Jo, jag erkänner, det är jättekul, å det gäller med eller utan prisrosetter.

Catwoman

söndag 12 augusti 2012

Vilken välsignad sommar- nu åter till vardagen

Vilken helt fantastisk sommar vi har haft i vår familj.
Jag tänker på alla barn och familjer som inte haft det lika fint som vi. Jag tänker på barnfattigdomen i Sverige (den som vårt lands styrande inte vill låtsas om i sina vackra tal om att: ”Det går bra för Sverige!” och jag tänker på min barndomskamrat som tvingades ge upp mot cancern. Bara 46 år gammal. Han lämnar fru och tre barn efter sig. Han kämpade in i det sista. Livet är så orättvist. Vila i frid, min vän.

Så plötsligt uppfylls jag av tacksamhet. Jag riktar min tacksamhet till den Gud jag vägrar att ge upp.
Någonstans finns Gudomligheten som bryr sig om just mig.

Livet är tufft för så många. Vad kan vara värre än att mista sitt barn?
Kanske att mista sin partner?
Vad skulle jag göra utan min Roger?
Vilken man!
Alltid vid min sida, fast vi under senare år fått lära oss just vad som menas med ” i nöd och lust”. De där orden har fått en verklig innebörd för oss efter allt som hänt vår familj.

Jag sitter på altanen och unnar mig ett glas kallt rosévin.
Jag tycker att det är så himmelskt gott. Jag sipprar på vinet.
Jag blir löjligt euforisk och tackar Gud för vindruvan också, samtidigt som jag undrar varför det är så orättvist. Varför kan just jag njuta av ett glas vin eller två och varför utvecklar inte jag ett alkoholberoende som så många andra människor kan göra? Varför är just jag förskonad från det eländet?

Imorgon börjar arbetet.
Jag bävar lite grann men det ska också bli kul.

Jag är tacksam gentemot det företag jag är anställd i som så ärligt hjälpt mig och min familj så mycket. Vilka fina chefer. De har förstått hur dåligt jag mått och hur sjuk jag blev av allt stridande. Hur många har sådana chefer? Jag hoppas jag nu kan leverera tillbaka med full kraft. Men jag måste vara försiktig, rädd om mig själv.

Man ska tillåta sig att frossa i minnen, båda fina och mindre fina, jag tror att det rensar ens själ på något sätt. Som att tappa av sig så att det inte rinner över.
Akta er för det, överfyllnad, det är livsfarligt, man sprängs, det vet jag nu.
Kanske har jag inte gråtit ut tillräckligt?
Kanske har jag, trots allt, inte tillåtit mig att gråta ut? Har jag tvingat mig att vara alltför stark?
Jag vet inte det.
Allt får ta sin tid.
Min sommar har i alla fall varit läkande på alla sätt. Vad välja av allt fint?

Tack vare killarnas ridintresse träffade vi familjen Carreras-Bergman. En livslång vänskap har påbörjats. Barnen förde oss samman. För andra året i rad har vi förmånen att tillbringa en dryg vecka hemma hos dem i baskiska delen av Spanien.

Familjerna har så mycket gemensamt. Intresset för hästar å vatten. Den tuffa Biscaya-bukten bjuder intensiva vågor. Tack Falköpings kommun för den fantastiska träning ni gett våra barn i vattenvana under nio års tid nu. Ungarna har blivit grymma i vattnet tack vare er fina pedagogik.

Stränga förhållningsregler av Josema då vi ska gå i vattnet. Vågorna slår in dig mot klipporna om du dyker i vid fel tidpunkt. Här är det Adam som ger sig ut för att pröva lyckan med harpunfisket. Adam, som fick höra av sin simlärare på mellanstadiet att han inte var "värd" de simmärken han tagit i Falköpings kommuns simskola. Adam som fick sätta på sig flythjälp och hånas av de andra eleverna fast han KUNDE simma. Orsak: "Han vinklade inte ut bägge fötterna i bröstsimmet." Jag kan informera Skövde kommun om att Adam just precis tagit sin Guldmagister i träning i Falköpings kommun. Det går alldeles utmärkt att simma kilometer efter kilometer med en icke vinklad fot. Tänk om, Skövde kommun! Er simpedagogik stinks! Ni ska inte utbilda tävlingssimmare, har ni inte förstått det? Jag fräste ifrån redan då: "Låt ungen vara hemma - jag tar ansvar för hans simträning" å här är resultatet! Emil skjöt förresten en stor åtta-armad bläckfisk som vi tillredde och gladeligen mumsade upp.



Mina brorsbarn från Göteborg har hälsat på. Det var länge sedan dessa kusiner träffades. Vi fick en helfin dag tillsammans med ridning och test av moped. Jo den moped som väntar på Adam då han fyller år i höst. Ni vet Adam, han med läs- och skrivsvårigheter. Ska bli intressant att se; det måste ju bli ruskigt svårt med EU-körkorts-teorin då. Kyss mäck därbak, Jag har ju sagt att ungen inte egentligen har svårt för att läsa, men inlärning är omöjlig i kaos-arenor. Jaja minsting är gipsad här. Vi passade på att pröva den spanska (baskiska) sjukvården när vi ändå var där. Fungerade finfint.



Jag är badbrud vid Mälarens strand i Sigtuna. Vilka fina dagar jag fick med två av mina barn- och ungdoms-
väninnor. Jag vågade inte lägga ut badbilder på dem utan att fråga först, därav bara jag i detta läge. Inte ala gillar att "posera", ha ha. Men ett underbart dopp i klart insjövatten blev det i alla fall. Påminde mig om Storsjö-känslan. Så friskt å härligt. Tack snälla fina ni.


 Å så hästar förstås. Här är det två fina äldre tjejer som hjälper Adam och Emil att "dra igång" ponnyerna inför höstsäsongen. Finfin start på terminen. Det här är sååå bra. Killarna lär sig med automatik att hämta hjälp från skickligare ryttare och det råkar ju liksom vara tjejer. Jag hoppas på att de därmed får ett naturligt förhållningssätt till kvinnor och inte blir några idioter till macho-svin när de blir vuxna. Det finns för många dumkarlar i vår värld, som beter sig illa mot kvinnor, inte minst på arbetsmarknaden, såna söner vill jag INTE ha, tack. Här är de hästskötare åt egna ponnyer å hjälper dessa tjejer med tider för framridning, framhoppning, hjälper till med utrustningen osv. Det är ett ganska tufft uppdrag att vara medhjälpare till en ryttare som tävlar, mycket att hålla reda på. Näpp, allt är inte serverat här i livet. Icke.
Å så mina älskade föräldrar. Tänk att jag fortfarande har dem kvar i livet. Här ser ni mina förebilder. De har kämpat på dessa två. Mamma älskade våra nya katter, hon är också en kattkvinna. , precis som jag, fast på ett helt annat sätt. Mitt klös och jaktinstinkt har jag efter pappa Katt. Hasse å mamma kom så sanslöst bra överens även om tålamodet tryter, just här, å Hasse nu vill ner. Han vill inte vara med på bild... ha ha ha

 Ha ha ha, ni kan inte ta mig, säger en stolt Hasse som klättrar vilt i alla våra fruktträd nu. Han börjar känna sig riktigt hemma på gården. Å vad han är mysig, denna dunboll. Vi älskar honom också.

Vi vill också ha fika, säger nykomlingarna. De är ljuvliga...

Jaja, säger Emil, du får väl kanelbulle då.
Märkliga djur som gillar kaffe å kanelbulle...=)

Det är 15 år sedan jag sa "ja" till denne min prins. Jag älskar dig så innerligt, mannen, fast du är ganska envis, fast det är det bara jag som vet....

Roger om jag får minnas ett enda minne...

"http://www.youtube.com/embed/mMOoammbtuQ"

söndag 24 juni 2012

Ridlägeravslutning, 5-dagars, Jutagården i Skövde, 21 juni 2012

 
Hej!
Bakgrund
(Bilder längre ner i texten, för den som inte orkar läsa allt)

”Erkänn, Ingrid, du tvingar grabbarna att rida, hur gör du, hur gör du för att få alla tre killarna att rida?”

Jo, visst har folk både rätt men också väldigt fel i det påståendet.

Jag och min man väljer åt barnen när de inte själva kan välja, därför att de helt enkelt inte vet vad som är bra eller dåliga val i livet, men sedan blir grabbarna äldre och då VET de, förhoppningsvis, bättre och bättre själva vad de ska välja eller välja bort. Det är väl varenda förälders önskan, att barnen ska lära sig att göra bra val i livet.

Men allt är inte heller val i livet, vissa saker är bara rent flyt. Det var till exempel rena turen att jag själv kom i kontakt med Jutagården där och då 1991.

Jag jobbade på Räddningverkets skola i Skövde, som brandlärare i nio år och utbildade brandmän och brandbefäl i bland annat brandsläcknings- teknik och -taktik. Vi hade ett samarbete med Jutagården om att träna djurlivräddning i samband med brandsläckningsövningar, Jo, det var så jag för första gången kom i kontakt med Jutagården, Ylva Lovén-Swärd och SRS (Skultorps ryttarsällskap).
Hon fångade skickligt upp mig och mitt hästintresse, å drog också med sig Roger in i hästivet, å på den vägen är det...

Jag och min man var båda aktiva medlemmar i flera år redan innan vi fick barn, och satt med i styrelsen, ja, det ena gav det andra…

Valde bort fotbollen…

Vår ene son var bara 11 år då han definitivt valde bort fotbollen, alldeles själv. Han gillar fotboll, han var en hyfsad spelare, men han upptäckte själv något som vi föräldrar inte kunde påverka:

”Mamma, människor är snällare mot mig i hästsporten, jag vill därför ägna mig åt hästar istället för åt fotboll.”

Jo, han skrev till och med en uppsats om detta ämnet i skolan och redovisade den muntligt, tja, vi är inte precis kända för att vi inte vågar säga vad vi tycker i den här familjen… (bäst att berätta detta, för annars ska väl någon anklaga mig för att jag "hänger ut" mina barn här på bloggen)

Vi föräldrar har verkligen försökt, vi som så många andra satte våra barn i fotboll. Två av tre söner tyckte att fotboll var skittråkigt och försök att tvinga fram ett intresse hos ett barn…, Äh, det går inte.

En son tyckte alltså att det var jättekul med själva fotbollen men trivdes inte med jargongen:

”Jävla sopa!”
”Missa öppet mål...!”
”Du spelar som en kärring!”

Nej, det berodde inte på dåliga tränare. De tränare jag kommit i kontakt med i Skultorps IF har alla varit jättebra. Engagerade föräldrar som är bra förebilder, men som har att brottas med flera svåra uppgifter.  Dels finns inte sällan ett slags inbyggd etablerad företagskultur inom grabblagsporter; unga spelare ser hur äldre gör (jag tänker med fasa på något av det värsta, hittills, som läckt ut i media; ungdomslaget i hockey där tränaren skrek ut flicknamn för att som hemlig kod tala om vilken spelstrategi killarna skulle ha på isen, unga killar som alltså fick lära sig att se sexistiskt på tjejer redan i unga tonår, för det var ju vidriga berättelser som låg bakom varje tjejnamn …) NEJ TACK!

En sådan tränare hade jag för övrigt gett på käften med en rak höger, å jag slår hårt, stenhårt, jag lovar, och med glädje tagit mitt straff efteråt…

INGA JÄMFÖRELSER ALLS MED VÅR LOKALA FOTBOLLSFÖRENING, HÄR ALLTSÅ. ICKE! NEJ NEJ NEJ!

Men det är också så att 30 killar i ett lag nästan alltid har 30 pappor varav några av dem själva kan ha varit duktiga spelare i sin ungdom, eller hade önskat att de vore duktiga spelare i sin ungdom - å nu ska sonen leva upp till pappans förlorade dröm om en lyckad fotbollskarriär…Suck!

Hmmm… Ingrid, du älskar hästar, du fick aldrig chansen att bli en tävlingsryttare som ung, du har inga stora tävlingsmeriter – är det nu så att du ska uppfylla dina tonårsdrömmar genom grabbarnas ridning?

Svaret är nej! Det där har jag gjort upp med å försök att pressa en Almgrensunge till något han inte vill… Ha ha ha…(Äh ni som känner oss vet vad jag menar).

Nej här kommer listan på varför jag (och min  man, som för övrigt är familjens huvudansvarige i vår "privata anläggningskommité", ha ha, med service och underhåll på schemat) lirkat, pekat med hela handen, pushat, stöttat, för att få killarna att fortsätta med hästar under sin uppväxt:

1.     Till var och en av sönerna: ”Vill du något annat än dataspelande, så säg bara till, annars är det hästar som gäller, ett intresse bör man ha å hästar kan vi föräldrar hjälpa er med…”

Visst får de spela dataspel, men inte 24 timmar om dygnet, nej!

Killarna har börjat med att rida en gång/vecka i 6-8-årsåldrarna och det har de hållit på med tills de själva kommit på att det kunde vara kul att rida lite mer. Det ena ger det andra och nu har två av tre killar egna ponnyer, men det behöver inte vara så i framtiden, det väljer de själva så klart.

2.     Sporten är unik på så sätt att killar, tjejer, män, kvinnor och oavsett åldrar tävlar tillsammans och det är ekipagets meriter som avgör tävlingsklass. En mer jämställd sport än hästsport finns inte i hela världen!

3.     Sporten är, tvärtemot vad den oinvigde vet, enormt fysiskt krävande, för att inte tala om allt tungt kringarbete. Det går ca tre timmars skötsel med fysiskt hårt jobb på varje timmes ridning. (Mocka, fodra, ströa bäddar, stängsla, vattna, borsta, kratsa hovar…allt annat än en glamour-sport.

4.      Att dela ett hästintresse med sina barn innebär timmar av gemensamhetstid i stallet, utöver ridtid. Du som förälder får sanslöst mycket tid tillsammans med dina barn. Prattid i flera timmar i stall och ute i skog och mark på hästryggen, för att inte tala om helger med långa tävlingsdagar. HÄSTSPORT ÄR ATT VÄLJA AKTIV TID MED EGNA BARN OCH VÄLJA BORT ett överdrivet polerande av hemmet, vaxande av bilar o dy, den tiden finns inte i en hästfamilj! (Dygnet har 24 timmar för oss alla)

5.     Killarna får, utan att ens veta om det, en naturlig respekt och ett schysst förhållningssätt till kvinnor. De tränar med tjejer, tävlar i lag med tjejer, får hjälp av äldre stalltjejer, ja möter kvinnor i ledarroller…(Kvinnor är inga porslinsfigurer och Nickedockor som ska sitta och vara söta och attraktiva för att behaga mannen… ICKE! LÄR ER DETTA, GRABBAR OCH JAG BLIR EN NÖJD MAMMA SOM TYCKER ATT JAG HAR LYCKATS UPPFOSTRA ER BRA!)

     Å vilka kvinnor sedan!

Kolla in det här gänget som var med på Lukas och hans kompisars 5-dagars-ridläger 17-21 juni:

 Fr v: Johanna, Åsa, Angelica, Frida L, Fanny och Frida H (saknas på bilden Elin)

6. Ordning och reda. Jo, lär man sig inte det någon annanstans så lär man sig
    i den här miljön. Stenhårda regler på alla plan, annars blir det farligt, helt  
    enkelt. Gissa vad som kan hända när man blandar människor och hästar i
    en sådan här miljö om man inte har stehård ordning, jo olyckor, när en häst blir
   skrämd av en prasslande påse och sticker iväg i full galopp, då drar resten av  
   flocken igång, och springer efter...) Alla MÅSTE VARA på sin plats. men så
   kommer ju ridsporten faktiskt, direkt i rakt nedstigande led, från det militära,,,
   eller? Någon som har mer kött på benen än jag i frågan?


Traditionell tavlingsutlämning till alla lägerdeltagare, där står vad som har hänt under veckan, hur eleven tillsammans med sin häst har haft det och vilken utveckling som skett.

     Nedan ser ni kvinnan som inte går av för hackor, menar jag. Ylva Lovén-Swärd, tidigare ägare av Jutagården. En kvinna som är känd i hela hästsport-Sverige. En kvinna som jag ridit för i mer än 15 år. När Adam var bäbis låg han i sin Babylift, väl inbäddad och sov på läktaren, medan jag tränade för denna Ylva.
     Ylva var den första svenska kvinnan som utbildades till ridlärare inom det militära, vid Strömsholm.
Det här är speciellt för mig, min son och Ylva. Tiden har gått, uj uj uj...

     Många har haft åsikter om denna kvinna, okej en tuffing, men hon borde ha tapperhetsmedalj för alla ungdomar som fostrats upp av henne i SRS regi. Ungdomar som hon har tagit under sina vingar och gett en tillvaro värd namnet. Hon är sjukt underbar i all sin bestämdhet och till synes "hårdhet". Jag känner en omtänksam Ylva som kämpat hårt i sitt liv för att uppnå sina mål och som rakryggat stått upp för det hon trott på.

     Hon är stor för mig. Det var till Ylva man ringde när ens häst fastnat i taggtråd, uppvisade tendens på korsförlamning, osv…Det denna kvinna inte vet om hästar, tja…
     Å här står hon nu, på sina gamla ägor, sin gamla kära Jutagård, tillsammans med min Adam, Det är fint för mig. Det är så fint för mig.
   
Medan jag står och pratar med Ylva förbereder ridskoleryttarna sig för sin uppvisning för oss anhöriga. Här ser ni Elsa med en sommarprydd Mode.


Å här kommer Ylvas barnbarn, Jaqueline, då barnen visar upp att de lärt sig rida terrängbana. Samma fina ryttarstil, som mamma å mormor… vad månne detta bliva, då? Joho, jag ser allt, det här kan bli nästa meriterade banhoppningsryttare som Skaraborg, Sverige, visar upp, om hon vill själv, förstås, för talangen känner jag allt igen, jag lovar er…Så där stilla och i balans, sitter en "Ylva-ryttare" i sadeln. Gör om det, ni...
Snyggt, Benita! Du å Sunny! Åja, snart hänger tant Ingrid med er härute igen, med min unghäst. Å vad jag längtar... 

Märta och Iceman, som var glad och hoppvillig denna dag

Detta hade inte varit möjligt utan alla er fantastiska stalltjejer. Morsan, jag alltså, är ju "kass", helt enkelt, men inte ni, stallbrudar. Ni är viktiga budbärare och har tagit Lukas ända hit. Tänk att han kan rida denna väldigt pigga ponny, Ylvas gamla Hazard, ensam ute i terräng, vem hade trott detta för 1,5 år sedan? Här är det en samlad min, för snart ska Lukas ut på terrängbanan med Hazard - å det gick ju jättebra!

Å så vår nye orförande i SRS, Lars Lindegårdh, som njuter i solskenet.
Läs mer om oss och vår förening i länken nedan



Ja det var en härlig uppvisning vi alla fick i ett underbart sommar-väder.

Fridas man Johan, med en av sönerna, å idag ser de å flera andra till att vi alla får kaffe å tårta ute i det gröna. 

Glada, stolta grabbar som klarat av sitt livs första 5-dagars ridläger ihop.
Här sitter Lukas ( th) med bäste stallkompisen och rumskamraten Marcus. Båda har genomfört jättefina avslutningsritter i terräng och nu får de tårta.


 Snacka om att individanpassa, efter vars och ens intresse, vilja och förutsättningar. Inte alla ryttare vill ju hoppa, några är mer dressyrintresserade och vi fick se en fin uppvisning av vad dessa bägge tjejer tränat särskilt mycket på under ridlägret. Att t ex fatta galopp direkt från skritt är svårt, det ska man ha klart för sig, men det lycakdes fint. Snyggt, bra gjort, brudar! Stiligt!

Storeröderna Björnliga ska hjälpa lillebrorsan att bära ut packningen till bilen, men lillebror vill inte alls åka hem så Adam å Emil får dra i honom... Kom nu, Lukas!


Underbart är kort, alldeles för kort..., men vet ni, mina kära läsare, vet ni vad vi gör hos familjen Almgren idag?

Jo, vi packar. Imorgon är det nämligen ridläger i dagarna 7.
Adam å Emils tur. De ska, ja just det, de ska ner till Jutagården.

Varmt välkomna i höst, om ni vill testa på ridning. Vi har världens bästa ridklubb, därför är det alltid kö in till oss. Kanske någon mer kille som vågar testa?
Det finns ju ett gäng grabbar som rider hos oss. Våga testa, vet ja´.

Å igen alla som känner mig, Ingrid, vet att jag aldrig skulle göra reklam för något jag inte vet är bra.
Nej, jag får inga reklamintäkter på min blogg, icke.

Jag skriver ju just om livet - som jag uttrycker högst upp på min bloggsida, å det här mina vänner, Jutagården och SRS, DET ÄR LIIIIIVET!

Ha det fint//
Catwoman

onsdag 13 juni 2012

Ännu en lyckad terminsavslutning


Godkväll mina läsare!

Så har då alla aktivt ridande i familjen Almgren ridit sina sista träningspass för denna vårtermin. Sist ut var Adam och Emil. Deras träningsgrupp avslutade med tempoträning tidigare ikväll.

Jo, som jag har berättat om tidigare så är hästsporten så sanslöst mycket bredare än vad många människor som inte är insatta i sporten kan ana.

Temporidning handlar om att få en känsla för hur snabbt man rider sin häst i meter per minut. Det där är en nödvändig del i fälttävlandets terrängrittdel, där det går ut på att hålla en optimal tid för en viss bansträckning, varken långsammare eller snabbare, utan så optimal tid som möjligt. (kontroll över "sitt fordon").

När mina barn blir stora kommer de, som sagt, att kunna berätta och minnas så mycket fint från alla deras år i SRS (Skultorps ryttarsällskap).

Det känns bra, att ge killarna "rötter", att de känner "tillhörighet" någonstans i vida världen.

Jo, jag vet hur viktigt det är.

Titta bara på alla mina fantastiska barndomsvänner som har varit så fina mot mig, efter att jag berättat för dem hur jobbigt vi har haft det.

Jag är så fascinerad av att människor som jag inte träffat på 25 år ( joo, så gammal är jag ju...) tagit kontakt, funnits, ringt, hälsat på, stöttat, på alla sätt och vis...

Detta är helt fantastiskt. Å som om vi sågs igår blir känslan...

Jo, det där blir jag rörd av. Det där hade jag velat ge mina söner, vänner som de har kvar i hela livet.

Jo, jag tror redan att de har fått några sådana vänner, tack vare hästsporten.

Tack, alla goa stalltjejer.

Å vad jag tycker om er å ni vet ju varför,
Ni är så snälla!

Kram å natti allihopa...


Svettiga och trötta grabbar - både människor å ponnier... efter kvällens tempopass och sista träning för terminen...,
.. Äh, snart drar ju ridlägren igång, så det är lugnt...mera hästsport1


Idyll... jag önskar att alla skulle få uppleva denna idyll...
Tack Fanny, Frida och Åsa - ridinstruktörerna på Jutagården- för ännu en superfin termin! TACK SNÄLLA!

Ni Jutagårdare, instruktörer, barn och ungdomar och härliga föräldrar ser till att hålla oss som familj vid gott mod. Jo, ni gör det! Nu ska vi bara "lura igång" mannen i mitt liv också å få upp´en på hästryggen..., joorå, han red i flera år för Ylva Lovén-Swärd, så joorå han kan också manövrera en häst.

Han är bäst, min man, men så har jag ju valt honom själv också...
he he...

Catwoman

måndag 9 april 2012

Vilken Påskhelg vi har

Nu är jag vaken mitt i natten... måste skriva, lite bara...

Jag kan inte med ord beskriva vilken härlig påskhelg vi har. Idag har jag varit ute med min älskade snart 2-årige hingst ”Reborn Spirit” på en kall vårpromenad. Sakta men säkert ett steg i taget lär han sig saker. Han vill lära sig, är nyfiken. Det går inte tvinga 550 kg muskelmassa till något han inte kan/inte vill/ inte förstår. Man måste vara pedagogisk.



Idag lär sig Spirre vad en självutlösare på en kamera är..., här har vi promenerat i 1 km upp på berget, det är ju viktigt att du Spirre snabbt lär dig det eftersom att matte kommer att ta tusentals bilder på dig, grabben.. japp, en lätt sadel och träns är på. Det går bra att gå ut och gå, han verkar lita på och ty sig till mig, relationen med djuret kommer först, annars kan han inte lära sig något...Han måste lita på människan. Men allt är läskigt så Spirre vill gärna hoppa upp i min famn... En "2-årig-häst" förstår inte att inte det går, en 2-årig häst kan bli så rädd, så rädd och då kan den resa sig på bakbenen och komma farande med sina framhovar rakt i skallen på en, så därför: 1. Alltid hjälm och 2. alltid spö = din säkerhet och din hjälp att försiktigt mana på framåt, ty den minsta brevlåda kan ju verka jätteläskig för en "liten häst". 3. Jag har stålhätta i mina stövlar, så kanske jag får behålla mina tår även efter mina promenader med lill-hingsten! 4. FÖRBJUDET ATT HA BRÅTTOM! Det tar den tid det tar, punkt å slut!
-------------------------
Hur är det möjligt, tänker jag, att jag som inte är utbildad pedagog fattar det här när så många så kallade pedagoger inte klarar av relationen med barnen i skolan och bara skyller ifrån sig på barnen och deras föräldrar när det går dåligt för dem i skolan?

Hmmm, nåväl, idag har jag också hunnit med att hjälpa en familj som brottats i många år med Skövde kommun att göra sin anmälan till Skolverket. Jag känner igen allt de berättar; frustrationen, ilskan, känslan av att inte bli trodda, skuldkänslan (Skövde kommuns skolvärld tycks ha kommit att bli expert på att kritisera och ifrågasätta föräldrar när skolan, inte sällan, misslyckas  kapitalt med sitt uppdrag med elever i skolan. Högsta skolledningen i kommunen tycks nästan ha utarbetat ett slags system som går ut på att ”knäcka föräldrar till tystnad”, genom att skuldbelägga dem). Jo,  jag har ju alltid skolan i bakhuvudet.
Men igen; varför är jag som amatör bättre i relationen t o m med med mina hästar än vad många av Skövde kommuns skolor är med flera av kommunens barn? Jag fattar inte det. Vad har gått snett? Om min häst inte förstår mig på ett sätt så får jag pröva ett annat för att komma dit jag vill. Det är ju rimligtvis likadant med människor, eller?
Nog om skolan.
Hästsport - en social fostran

Jag är så glad för att våra grabbar får den sociala fostran, som de borde få men inte får i sin skola, i sin ryttarförening SRS istället. Hemligheten för det lyckade receptet är enkel:
Ledare, föräldrar, ridskole-elever; alla tycks respektera varandra och vi behandlar varandra väl. Grönaste av gröna nybörjare får beröm och uppskattning för sina framgångar, likväl som duktiga äldre ryttare blir hyllade för fina insatser. Men också tycks det mig vara så att alla hjälper alla, även i motgångar på eller bredvid hästryggen. När jag en dag, för inte så länge sedan, brottades med en trött och lite arg minste Björnbuse Almgren, som VÄGRADE att sätta på sig ridstövlar och ridväst, blev jag bara så sanslöst trött och grinig själv… , tja, ni vet ju hur det är alla hårt stretande föräldrar… jag suckade tungt, men då kom Monica; mormor till en av de duktiga stalltjejerna:
”Jag fixar det här” sa hon till mig och så började hon att prata min minsting tillrätta - och jag kunde konstatera hur BRAAA han kunde fixa sin egen utrustning utan att jag behövde stormkoka av irritation.

Påskacup
Vi har haft Påskacup – det finns så mycket fint att berätta, å det har gått så lysande för vår Adam å hans Magnum, som fick vinna hela cupen.
Jag känner en sådan värme från omgivningen. Det känns som att alla verkligen unnade honom det. Vi fick förresten se så många fina ritter. Hästar som tävlar i en egen klass och ponnyer i en egen.
Ridsport – världens mest jämställda sport. Gammal, ung, man, kvinna – ALLA TÄVLAR MOT ALLA!
I SRS Påskacup tävlar man dressyr dag 1 ( långfredagen) och hoppning dag 2 (Påskafton). Vilka tävlingsklasser (svårighetsgrader i dressyrprogram och hinderhöjder) respektive ekipage ska delta i avgörs ihop med ridlärarna i något som mest kan liknas vid golfspelarnas handikappsystem. Det är inte meningen, på SRS Påskacup, att duktiga tävlingsryttare lätt som en plätt ska kunna slå en ridskoleelev och plocka pris efter pris, det vore ju skittråkigt för allt och alla, utan då får den mer rutinerade ryttaren tävla mot den mindre erfarne ridskoleryttaren men i svårare dressyrprogram och högre hinderhöjder. Smart system för alla å så blir det mer spännande så! Vi hade långt fler än 100 starter. Så kul med en levande förening!

Jag tror inte jag orkar skriva om allt härligt så jag matar in korten å beskriver lite under dem… Varsågoda: Håll tillgodo:

Tidigt fick vi kliva upp på Påskaftonen å det var kallt ute. Alla frös, så även Magnum.
Men vädret var så mycket bättre än långfredagen. Lille Lukas startar storebror Adams Magnum i 30 cm banhoppning, så spännande!


Världens stoltaste Lukas sitter på världens snällaste Magnum å ska strax in på framhoppningen!


 Å här är det full fart fart i banan. Magnum är nöjd över "semesterturen" med knappt märkbara hinder och en lätt ryttare på ryggen.


Så sanslöst roligt! Magnum är en ponny för alla, alla kan rida honom, men vi behåller honom hos oss. Vår mysponny! En sådan liten ryttare ska inte rida en så stor ponny om inte ponnyn är ursnäll! Magnum är ursnäll!


Jamen här sitter ju Monica, hon som hjälpte mig med trött Lukas och hennes Olle och pratar med en klubbförälder.Vi medlemmar myser i klubbens kafeteria fö det var svinkallt i ridhuset idag
.

Ha ha, vi tar ju upp halva kafeterian, bara vi Almgrenare...



Full fart i kafeterian, alla vill ha något i magarna mellan klasserna...


Detta är Petra å hon är speciell för mig, en mamma som också kämpar å kämpar å kämpar mot Skövde kommun. Detta är en tigrinna å hon vet vad jag vet om Skövde kommuns skolledning, nämligen att man inte får den hjälp man behöver när barnen får det svårt i skolan. men här har på SRS har vi alla en fristad där våra barn och vi föräldrar kan vara lyckliga. Petra vågar också prata om eländet i skolans värld i Skövde kommun. Får jag skriva om dig, undrar jag? Självklart! säger Petra. Hon vet. Jag vet. Vi är många som vet å fler å fler vågar öppet tala om det hela, nu när vi vet att vi inte är ensamma om eländet.















Kolla här, förresten, kolla in bara, stora å små i en härlig blandning, alla "går banan" ihop. Hur rider man bäst på detta hindret? Ska man ta en lång eller kort sväng? Joorå, konkurrenter är man förvisso, men så hjälper man varandra i alla fall, innan start. Äldre och/eller mer rutinerade ryttare ger yngre/ mindre rutinerade ryttare goda råd.


Ja, snön och kylan tvingade föreningen att lägga framhoppningen inomhus... det blir trångt och svårt...


Fanny har precis avslutat sin hoppning med en dubbelnolla, därav smilet, det gick ju jättebra. Vi har alltid tyckt om att låna ut våra hästar/ponnyer till duktiga och snälla ryttare, det är bra för alla, för ponnyerna, för de stalltjejer som inte kan/vill ha egen häst men ändå vill tävla ibland och för våra grabbar som på så vis får hjälp. Fanny och Chempis slutade på en fin fjärdeplats i Påskacupen totalt. Så roligt!


 Å här ser vi mys-Sara på "sin Ice" å så bröderna Almgren på sina New Forest- ponnyer. Joorå, såklart hoppade hon hem hästklassen, var det inte to m så att du Sara vann hela Hästklassen? Jag är gammal å dement så nu minns jag ju inte, men joooo, visst var det väl så???


Emil å Chempis går för vinst, men det höll inte denna gång, det blev en stentuff högersväng, ett missförstånd mellan häst och ryttare å Champ hoppade då över ett blomsterarrangemang th om hindret istället för själva hindret... ha ha... detta är språng nr 1 och Emil har dragit upp ett bra tempo redan från start med Chemp, som älskar alla former av tävlingsbanor... Bara han får synas så trivs han, EN DIVA TILL PONNY VI HAR!



Ja, det här är ni väl värda, Adam å Magnum. Jadu Adam, när dina föräldrar vill hjälpa och slåss för dig för att du mobbats och utsatts i din skola, ja då anmäls de till Socialtjänsten. VILKA STOLPSKOTT TILL CHEFER! Nu ska vi väl anmälas för att vi tävlingshetsar våra barn... ha ha ha... men då har vi en hel förening bakom oss som kan berätta om hur det är med den tävlingshetsen... Nej, vi kör på Jim Thuresson Thuressons linje (ni vet den där mannen som tränat amerikanska landslaget i basket och som håller föredrag i olika idrottsföreningar, t ex i vår förening): "Har man kul så kommer framgångarna till slut!" Å vi har kul i SRS i avtal med Jutagården, för där finns det nämligen en fungerande företagsledning med skickliga pedagoger som är engagerade i varje barn.


Å här vann ni varsin dressyrklass. på långfredagen. Grattis på er å nu ska ni ut å tävla igen, har ni kommit på, ni båda. Emil vill ju inte tävla dressyr på sin egen ponny, men Chempis vill, å då lånar vi såklart ut honom eftersom vi ändå ska åka... Det är bra det, då får Fannys pojkvän, som är handbollskille hänga med på fler hästtävlingar, kanske kan vi lura upp honom på Magnum å sen är han såld, jag lovar er - då konverterar han till hästsport... he he...Många gör ju det...


Äh, jag har massor av bilder men nu måste jag sova hur kul detta än må vara...


Kram alla//
Catwoman