söndag 25 november 2012

Det var ett tag sedan - It has been a while...

Hej!
Jag är ledsen att jag inte orkat skriva på ett tag.
Det har varit mycket i livet.
Jag är verkligen trött.

Jag kan berätta att det ser ut som att all vår kamp för äldste sonen har gett resultat.
Det ser faktiskt ut som att han ska kunna vända sina dåliga studieresultat till följd av vad han råkade ut för i sin skola.

Det viktigaste är att han är en glad kille idag, på sin 15-årsdag. Det hade kunnat se helt annorlunda ut.
Vi har tävlat i dressyr han och jag, idag.
Han spöade mig med 2,07 % .
Jag gjorde mitt bästa.
Tänk att man kan bli så glad över att förlora fast man ansträngt sig allt man kan.

Jag ska fortsätta blogga, men ibland kommer livet emellan.

Kram alla,
Catwoman


Hi!
I am sorry I’ve not written for a while.
It has happened a lot in my life.
I’m really exhausted.

I am glad to tell you that it looks like our fight for our oldest son seems to have resulted in something good in life for him.
Actually he now seems to be able to turn the bad results from school, due to all he had to face out, all the bad treatment for more than two years, to results good enough to make him manage to get accepted for High School.

The most important thing, though, is that he today is a happy “young man” today, when celebrating his 15: Th Birthday.  It could have been a totally different situation.

We have competed in Dressage today, me and him.
My son won with 2, 07 %, compared with my results, although I did my very best
You can’t imagine how happy it makes me to be beaten in a competition of my own son..

I will continue to write here on my blog, sometimes life’s just comes in between.
Hugs to all of you,
Catwoman
 Yeaaaah! Have not done this for several years!
 Thanks Adam for ledning me your wonderful Magnum.

Stupid boot! Get off my foot!

söndag 21 oktober 2012

SEXIT - Del 3 _ Många män har inte "knäckt koden" - Many men haven´t "break the code"


Godkväll!
Good evening!

Jag vill börja med att säga att jag personligen har flera både lesbiska och homosexuella vänner runt om i världen. Jag deltog i PRIDE-paraden i Stockholm 2010 tillsammans med min man och hans kollegor. Anledningen var och är att jag tydligt vill visa världen min ståndpunkt: Alla människor är fantastiska, precis såsom Gud skapat dem. Olika sexuell läggning är lika självklart som att jag är högerhänt och någon annan är vänsterhänt. Man kan inte ändra på det.
Här skriver jag dock som heterosexuell och gift kvinna och det är mina personliga tankar och upplevelser. Kul att du läser.
I want to start by saying that I, personally, have got several friends who are lesbians and homosexuals around the world. I attended the Swedish Pride-Parade 2010 in Stockholm together with my husband and the colleagues of him. The reason was and still is that I wanted to show the world my viewpoint. All humans are fantastic, just the way God created them. Different kinds of sexual orientation are as naturally as the fact that I am right-handed while someone else is left-handed. You cannot change that fact. It’s just right that. Here, at my blog, I’m writing as a straight married woman, though, and what you read is my personal thoughts and experiences and no science, not at all.   


Många svenska män tycks fullständigt villrådiga idag. De vågar inte längre vara män. De blandar ihop begreppen jämställdhet och erotik.
Det blir ett slags kaos där både kvinnor och män är förlorare i systemet.
Many Swedish men seem to be completely perplexed today. They don’t dare to be men. They mix up the two concepts equality and erotica.
The result is some kind of chaos where both women and men are loosers in the system. 

Jag är den första att ställa mig i främsta ledet för jämställdhet.
I am the first one to set me in the front line, fighting for equality!

Lika lön för lika arbete!
Dela på hushållsarbetet hemma och ansvaret för barnen!
Gud nåde den man som försöker sätta sig på mig i jobbet för att jag är kvinna, den mannen önskar att han aldrig föddes!
Equal pay for equal work!
Share the housework and the responsibility for children!
God help a man who would try to pressing me down at work for the reason that I’m a woman, that man would wish he never was born.

Hittar en bild på mig från en av Räddningsverkets reklambroschyrer 1994, då i rollen som brandlärare. Jo, jag har utbildat fler än 1000 brandmän och brandbefäl i Sverige.
Jag är urstark. Jag är kaxig. Jag är självsäker. Det är jag fortfarande - 18 år senare.
I did find a photo of me from one of the advertising brochures of the Swedish Rescue and Services Agency (another Authority nowadays) 1994, where I did work as a fire teacher for several years. Yes, I did train more than 1000 fire-fighters and Fire officers in Sweden.
I`m super strong! I’m cocky! I’m confident! I’m still all this – 18 years later.


Men, så kommer vi till erotik.
Jag vill ha MIN MAN! Jag attraheras av det jag envisas med att kalla för hans maskulina egenskaper. Jag åtrår det där manliga, intensivt.
Han får vara just precis man.
Det är underbart.
Jag kan bli ”galen av lust” när han spelar exakt precis på sin maskulinitet.
Han vet exakt vilka signaler han ska sända ut för att jag ska ”fångas”.

But now I will discuss erotica. I want my husband to be A MAN! I’m attracted to, what I insist to call is his masculine characteristics. I desire that male-thing, intensely.
He is allowed to be just exactly a man.
It’s wonderful.
I can go crazy with desire when he plays with his masculinity. He knows exactly which signals he will send out to "catch me".

Uppumpade muskler?
Glöm det, det är inte det jag menar med maskulin!
Varför fattar inte alla svenska män detta? Varför knäcker de inte koden?
Jo, för det finns en annan kod, den kod som många svenska män tycks ha missat totalt.
Pumped-up muscles?
Forget it! That’s not what I mean by “masculine”.
Why don’t all Swedish men understand this? Why do they not break the code?
Yes, there is another code, the code that so many Swedish men seem to have missed completely.

Jag möter dem ibland, mina olyckliga medsystrar, som inte får tillgång till den där känslan av åtrå, som min egen man så ofta bjuder mig på.
Sometimes I meet them, my unhappy sisters, who do not have access to that feeling of lust, that very feeling who my own husband so often invites me on.

Stackars kvinnor, tänker jag ibland: Ni har absolut missat något väsentligt i livet.
Min man får och ska VARA MAN! Det är överhärligt sexigt!
Poor women, I sometimes think. You’ve absolutely missed any significant in life.
My own husband is allowed and shall be A MAN. It’s tremendously sexy!

Men de allra största förlorarna är faktiskt just precis alla de män i Sverige som famlar i villrådighetens land där de blandat ihop vardagslivet, där jämställdhet med nödvändighet måste vara en självskriven regel med erotikens förlovade land, där spelreglerna kan variera högst väsentligt beroende på deltagarnas önskningar och fantasier.
But the biggest losers, in fact, are all those men in Sweden who are fumbling in the land of perplexity, where they’ve mixed up everyday life, where equality necessarily must be an obvious rule, with the promised land of eroticism, where the game rules are allowed to vary highly significant, depending on the desires and fantasies of the participants.

Skyll er själva ni män som inte vågar leva tillsammans med vardagens starka kvinnor!
Ni har ingen aning om vad ni går miste om!
Blame yourselves all you men who don’t dare to live together with an everyday strong woman! You have no idea what you’re missing!

Å när en man talar nedsättande och drar taskiga skämt om kvinnor… då vet jag säkert:
And, when a man speaks disparagingly of women I know for sure:

Aha, en urusel älskare som därför får skitdålig sex.
Aha, this is a lousy lover and he is getting crappy sex because of that.

Ni avslöjar er direkt, ska ni veta.
You reveal yourselves directly, I want you to know that.
Ni har förmodligen aldrig ens sett en kvinna njuta ohämmat i en sexlek.
You’ve probably never even seen a woman enjoy uninhibited in sex play.

Så tråkigt för er då…
So sad for you, then…

I skrivande stund är det med stor åtrå och värme jag tänker på min man.
At this writing, it is with great desire and heat I think of my husband.

Jag vill ha honom…,
I want him

Nuuuuuuuuu!
Noooooow!

Catwoman

lördag 13 oktober 2012

SEXIT - DEL 2

Allvarligt talat, vad håller vi svenskar på med?
But seriously, what on earth are the Swedish people up to?

Eller är det bara jag och min man som gör så här?
Jag köper snygga skjortor och tröjor i härligt, klara, färger till min man. Jag älskar att se honom i solgult, sprakande orange, violett och knallblått.
Or are I and my husband the only ones who are acting like this?
I buy nice shirts and lovely sweatshirts, in bright colours for my husband because I love to see him in those happy colours; yellow like the sun, orange like flames, blue like the sky…

Jag är trött på grå, grå, grå, mörkblå, mörkblå, mörkblå och så tråksvart!
Fy vad tråkigt. Dödsmässa!
Men vad händer? Jo, han tar på sig dessa underbara kläder när han ska åka bort, på konferenser och träffa andra än mig.
Värdelöst, ju. Jag har ju köpt dessa kläder för att JAG vill se honom i dem.
I’m sick and tired of grey, grey, grey, dark blue, dark blue and “boring-to-death-black”.
Just imagine, what happens? This is it; my husband get those lovely clothes on only when he’s going away, for instance going for a conference in his work, where he meets other people than me.
Worthless! Absolutely worthless! I was the one who bought those clothes for him because I do want to see my husband dressed into bright colours!  

Själv går jag omkring i en stalltröja och skitiga brallor hela helgen för jag ska ju ”ändå ut till hästarna” Jag ska alltid ut till hästarna, morgon, middag, kväll så det är vad min stackars man ska behöva titta på dag ut och dag in.
I, myself, live in my stable-clothes at home, which for example means dirty pants, day and night at my spare time.  I’m always on my way out to the horses, anyway, no use for changing, though. Poor husband this “dirty wife” is what he sees… ha ha ha  

Ha ha, jag glömmer aldrig den härliga jargongen på en av de brandstationer där jag jobbade i flera år:
I will never forget that funny jargon we had in one of the fire stations where I worked as a Fire protection engineer for several years.

”Ingrid, varför är du alltid osminkad? Varför är du så grå?” retades brandmännen med mig.
Ha, ha, orden var sagda med glimten i ögat och jag var inte sen med att ge igen: 
”Å vem skulle jag göra mig fin för här, här finns ju bara en massa dödskallar ändå…!”
The firemen loved to tease me: ”Ingrid, why don ´t you ever put on make up? Why always that grey look of yours? Ha ha, their words were said with a big sense of humour and I was pretty clever in answering them: “Just tell me, fellows, for whom should I put on make up and bother to make myself beautiful? All I see here around are the skulls of yours!”

Ha, ha, ha jo så där höll det på! Jag saknar det där ibland, jo den där så kallade brandstationsandan.
Ha ha ha, we always kept on talking and teasing each other that way. Sometimes I miss that sense of humour, that so called “fire-station-sense- of-humour” (a very sick kind of humour, by the way…)

Men egentligen, så korkat av oss, som man och kvinna, att vi klär oss snyggt för alla andra människor men sällan för varandra. Vad skiter inte jag i om andra människor tycker jag är attraktiv eller inte, fullständigt ointressant ju, men min man, han ska minsann dregla efter mig…
But in fact, how stupid of us, as a wife and husband, to getting nicely dressed when meeting other people but seldom when spending time together with each other.
What do I care if other people than my husband think that I am attractive or not? That’s totally uninteresting to me, but my own husband, he ought to be crazy with desire every time he’s looking at me… he he he…

Jo, det där kom jag på förra helgen.
Sagt och gjort, nu ska jag överraska mannen i mitt liv…
That I figured out last weekend. Said and done, now was the time for surprising the man of my life…

Roger var uppe på övervåningen och nattade yngste sonen.
Kusten klar. Jag visste att jag hade cirka 30 minuter på mig. Snabbdusch. På med den nya knallröda jackan som jag köpte när jag var i Nice med jobbet. Fixa håret, fort, fort, å så make up på det. Två vinglas, aaaahhhh, rött vin och så öva in lite ”halvsexiga poser”. Ha ha ha…
Roger was upstairs and said goodnight to our youngest son. Coast clear. I knew I had 30 minutes to go. A quick shower. Put on the new red jacket, which I bought when visiting Nice a month ago. Fixing my hair, hurry, hurry… and finally the make up. Then two glasses of wine and a few minutes in practising “sexy positions” ha ha

Allvarligt talat, jag blev tämligen upprymd själv av mitt påhitt…, å tja, rätt nöjd med looken också.
Seriously, I was quite elated myself by my figment, and yeaaaaah, pretty happy with the look of mine…




Resultatet lät inte heller vänta på sig…
The result was immediate!

Nej, nej, resten får ni fantisera om själva, men det här kan jag varmt rekommendera.
No, no, the rest of the story I leave up to the fantasies of yours, but I can recommend you folks to try it, if you haven’t already done so…

Det är ju min man och ingen annan som ska tycka att jag är snygg! Så ledsen kära kollegor och andra män, ni får även fortsättningsvis se mitt ganska ”gråa och omålade jag” på jobbet. Jag vill helt enkelt inte lägga ner någon energi på att alla människor ska tycka jag är vacker. Jag är vacker hur som helst, men den här looken, den är till för mannen i mitt liv…
For sure it is my husband and nobody else who are supposed to think that I am handsome! So therefore, dear colleagues, and other men, you will have to stand me looking that “grey and mostly without any make up” even in the future, I’m afraid. 
In fact, I don’t want to spend any time at all in making efforts just for the sake of making people think that I’m beautiful. Why should I?
I AM BEAUTIFUL, WITH OR WITHOUT MAKE UP, BUT THIS LOOK IS RESERVED FOR MY HUSBAND!

Ciao!
Ciao!

Avslutar med den i särklass sexigaste låt jag vet och i samma stund kommer mannen i mitt liv in med ett glas vitt vin till mig!
I will finally play the sexiest song I know…and while I’m writing this, guess what; my husband enters this very room with a glass of white wine for me…

YOU GIVE ME REASON TO LIVE!

http://www.youtube.com/embed/4b04jq7NB1s

Catwoman 
Catwoman

fredag 28 september 2012

SEXIT - DEL 1


Näe vad jag är less på att ägna min uppmärksamhet åt ”dumvuxna”.
Varför det, egentligen, när det finns så många härliga ungdomar som ger mig å hela min familj skön livskraft.

Det är fredag och jag kommer plötsligt på att:
”Näe nu måste jag börja snacka lite sex och erotik.”

Eftersom jag jobbar med Brandskydd så håller jag ju ofta på med utrymningsvägar. T ex ”Exit”-skyltar, ni vet.

Så jag kom på att jag kan starta en ”sex-serie” som heter ”Sexit”.

Jag är så less på att det fortfarande, år 2012, bara är männen som av någon outgrundlig anledning ”får snacka”. Det gör de ju oftast, ledsen män, ganska dåligt, dessutom.

Jag känner mig som en tonårstjej ibland, som är nykär, fast mannen ifråga är densamme som jag har levt ihop med sedan 1989.
Joho, man kan vara nykär i samme man 23 år senare.

Jag fick ett sånt där SMS, av honom idag, ni vet ett sånt där som får hela ens väsen att fyllas av kärlek och välbehag och lite till...hmmm

Jag kom på några roliga saker från tiden i mitt liv då jag jobbade som brandlärare och utbildade brandmän i rökdykning, släck, -taktik och
-teknik, husbyggnadsteknik, bärande konstruktioner och liknande.

DET VAR JU SANSLÖST ROLIGA TIDER UNDER DE DÄR ÅREN!

Men Ingrid, brukar folk fråga, du kan ju inte på fullt allvar mena att du utbildat fler än 1200 brandmän och brandbefäl i Sverige och aldrig någonsin ”gått igång på” en enda en av dem?

Å vad sa din man när du åkte ut, ensam kvinna, med 24 brandmannaelever, på kryssningsresor till Finland som avslutning på deras utbildningar och liknande tillställningar? Vad tyckte din man egentligen om det?

Det är nu det riktigt roliga börjar.

Det är klart att det inte gick att låta bli att gå igång på flera av dem. Vältränade, måna om sina kroppar, ofta sociala och tämligen mjuka män som tycker om att ta hand om andra människor, om jag får generalisera grovt.

SJÄLVKLART GICK JAG IGÅNG PÅ FLERA STYCKEN AV DEM, men…jag hade en strategi…, jag gjorde, spänningsmomentet kort.

Den första som alltid fick och fortfarande får veta, om pulsen slog/slår lite extra för någon man, tja det var just precis min egen man.

Det förunderliga är att bara genom att berätta det för honom så var den där ”kittlande stämningen” nästan omedelbart som bortblåst.

Erkänn, tjejer, det är liksom halva nöjet att gå omkring och ”tråna i smyg”. Det är liksom häftigt i sig själv det där trånandet…

LIVSFARLIGT om man befinner sig i en relation man är rädd om.
UT MED SPRÅKET BARA!

Det tog oftast inte mer än ett par dagar, om ens det, så var också tjusningen borta. Jag vet att jag själv, inte sällan, kunde tänka: Men Gode Gud, kvinna, vad såg du hos honom?

Jag glömmer inte heller när en av mina brandmannaelever helt sonika frågade mig, rakt på sak och rätt ut i klassrummet, hur min man tog det när jag, som ensam kvinna skulle åka iväg med deras klass, återigen 24 snygga brandmän på helgkryssning (det fanns givetvis lärarkollegor av manligt kön som också åkte med, så jag var ju inte ensam lärare med på resor av detta slaget).

Jag kunde inte låta bli, den gången, så jag log ett ganska snällt men retfullt leende och svarade långsamt och utdraget:

”Jooooooo, först var han riktigt svartsjuk, men sedan, efter det att han fått se kursfotot så sa han: ”Det är luuuuuuugnt, du kan åka iväg.”

Det blev ju ett skönt gapskratt i hela klassrummet. Joorå, gubbarna gillade den där jargongen och kaxigheten från min sida.

Men igen – det är ingalunda att leka med, det där, att känna åtrå till någon annan fast man redan har en partner.

Akta er noga för det, för jag tror att man blir jätteledsen själv, som människa, av att svika någon annan. Jag tror att man skadar sig själv lika illa som man skadar den man älskar och bryr sig om, genom svek.

Nej, jag är helt övertygad, att tänka erotiska tankar om en annan man, det är definitivt INTE otrohet. Ibland tror jag att särskilt tjejer/kvinnor lättare skuldbelägger sig själva för än det ena än det andra.

SLUTA MED DET, HELT MENINGSLÖST!

Jag som alltid har jobbat med män, män, män, i hela mitt liv tror mig veta litegrann om hur de fungerar.
Ni kan ge er på att de tänker erotiska tankar om flera olika kvinnor, säkert också flera gånger om dagen - om de mår bra. (Jo, jag väljer att vara ”hyfsad i språket” i den här delen av bloggen, så det får heta ”erotiska tankar”, men ni vet vad jag menar…)

Jo, inse, så är det nog (det kallas för biologi, människan rår inte för det) men i detta fall menar jag att det inte är ”tanken som räknas”. Det är vad du och jag väljer att göra eller inte göra av den där tanken som dyker upp, som faktiskt räknas. Det borde vara det som skiljer oss människor från djuren, hjärnans förmåga att fundera innan man agerar, eller?

Mmmm, snart kommer han hem, mannen i mitt liv, han är på innebandyträning ikväll… å då tänkte jag ha maten klar till honom när han kommer så jag måste sluta nu…

Ciao brudar, det är okej att tänka på sex. Men var rädda om Er själva å bara det bästa är gott nog åt Er, glöm aldrig det!

Det är vi brudar som bestämmer, inte männen, men vi kan låta dem tro det, så blir de så glada, så…

Catwoman


Å så värsta låten, som jag finner klart mer än halvsexig, bara jag slipper se det där "juckande eländet", så jag valde en stillbildsversion, men visst var det en sanslös musikalisk begåvning som världen förlorade, å jag njuter på alla sätt av hans musik...,, men frågan är vad som kommer ut i helheten om man börjar fundera över texten, Äh skit i det nu, jag måste ju inte analysera sönder allting, en bra sak jag lärt mig av mannen i mitt liv!
=)

lördag 25 augusti 2012

"Ha kul, så kommer framgångarna!"

Idag inleddes Omgång 1i Div III för ponny i Dressyr för vårt distrikt.

Det är så sanslöst kul med hästsport. Om någon hade sagt till mig när jag var 26 år: ”Ingrid, om 20 år kommer du att ha tre grabbar som rider för Skultorps ryttarsällskap (SRS) och du och Roger kommer att ha ett barn som rider i ett av dressyrlagen”, tja då hade jag knappast trott på det.

Idag när hela gänget satt och fikade i solskenet, tillsammans på tävlingsplatsen i Mölltorp, invid ridbanan, i solskenet, så sa en mamma så här till mig:

”Ingrid, erkänn att du tycker att dressyr är kul. Du sitter ju och spanar in vartenda ekipage och säger: ”Titta vilken fin övergång mellan galopp och trav” eller: ”Se vilken stadig form den ponnyn har” eller: ”Tänk att den där lilla tjejen kan få fram den där stora ponnyn så fint i ökad trav på diagonalen.”

”Så erkänn nu, du tycker ju om dressyr!”

Inte sett tjusningen i dressyr tidigare i livet...

Jag kan inte låta bli att skratta, för jag har ju verkligen inte sett tjusningen i dressyr förr i tiden. Jag vill ju själv hoppa hinder å så ska gruset spruta om hästens hovar och så ska ju…,
…men visst ja´: Nu råkar det ju vara så att ett av våra barn verkar ha fastnat för det här med dressyr. Å det är ju hans val, å när han tycker att det är så kul, så blir det ju helt plötsligt kul för mig med, som mamma.
Jo, det blir intressant också och jag vill lära mig mer om grenen.

Fantastiskt, jag upptäcker någonting nytt med hästsporten varje dag.

Jo, Hästsport har verkligen någonting för alla. Jag själv har inte rätt temperament för att njuta av dressyren, men jag börjar inse varför andra gör det:

Exaktheten, detaljrikedomen, att hov för hov kunna manövrera och reglera en levande individ som väger 7-8 ggr mer än vad man själv gör. Jo, jag fattar.

Men det jag älskar mesta av allt:
Kolla vår laguppställning, alltså.

   Adam, Jessica, Kajsa och Moa 

Det kallas för mångfald.
Från en liten mysig tjej i svart ridjacka å hennes gosiga ponny, till två litet större tjejer i brun respektive röd ridjacka, med lite större ponnyer, å så en ganska stor kille i marinblå jacka med en ”stor å kraftfull ponny”.
Alla avpassade för varandra.

Tjejer, killar, jo - alla åldrar, man tävlar ihop.
Man tävlar dels individuellt i sina starter men man tävlar också samtidigt för laget med sin insats.

Ingen tävlingshets 

Vi har en sanslöst skön och harmonisk inställning i laget;
Vi har kul ihop och uppmuntrar varandra.
Många skratt och avspänt umgänge eller som Adam alltid säger:
”Det är gött å chilla, mamma.”

Idag hade jag å Adam en hel timme på oss i bilen att noga diskutera igenom hans framridning = friidrottarens uppvärmning inför t ex… (tja vad ska jag jämföra med, ett dressyrprogram medför allt; du måste ha styrka, smidighet, timing, känsla osv osv, som ryttare, när du rider ditt program.).

Jo, nu vet jag; tänk dig att mångkamparen i friidrott skulle utöva alla sina grenar på 5- 6 minuter och också göra allting  samtidigt:

Hålla spjutet i höger hand och kasta iväg det mitt i ansatsen till längdhoppet, innan plankträff och vid landningen i längdhoppsgropen samtidigt stöta iväg kulan som han/hon hållit i vänster hand under såväl ansats som avslutande hopp, för att snabbt kasta sig upp ur sandgropen och direkt påbörja 800 meters-distansen för att, efter ett varv på 400-metersbanan, hoppa över höjdhoppsribban och därefter dra iväg på varv nr två på löparbanan osv, osv.

Jo, det där är nog det närmaste man kan komma om man ska försöka beskriva vad dressyr är. Det är allting, helt enkelt.

Teknik, koncentration, avspändhet i sin kropp, styrka, jo, allt faktiskt.

Adams och min överenskommelse

Jag och Adam kom överens om att han för första gången idag skulle klara hela framridningsdelen helt själv, till förklassen ( enbart individuell tävlingsklass, som en liten uppvärmning för kommande lagklass).

Vi lade upp en uppvärmning i 4 st 10-minuterspass.
Min utmaning bestod i att hålla tyst, såvida inte Adam själv frågade om inputs, under framridningen.

Joho, även om jag själv inte tävlat mer än enstaka gånger i dressyr så har jag en klar å tydlig uppfattning om hur man förbereder sin häst inför prestation. Jo, det var en utmaning för oss båda idag och vi var skitduktiga, både jag å Adam. Jag var tyst, inte en synpunkt, å han höll sig till vår förutbestämda plan.
Härligt!


Här är Adam och hans Magnum på väg till framridningen...

 


...medan Jessica å hennes Lollipop precis avslutat sin första tävlingsinsats för dagen (individuell klass) och väntar på resultatet...

 Adam å Magnum är klara efter framridning, koncentrerade. Nu väntar de på att få komma in på tävlingsbanan i dagens första tävlingsklass.

Innan start passar Adam på att visa Magnum banan, vilket är tillåtet ett par minuter innan domaren blåser i visselpipan som startsignal.
Här är Adam och Magnum mitt inne i sin programridningsdel.

Framgångarna kommer om man har kul
Ingen av oss i laget ( barn och föräldrar) hade ens kunna drömma om detta som hände idag. En tredjeplacering i lagklassen.

Så sanslöst bra jobbat av er allihopa.

   Vad härligt att bli uppropade till prisutdelning som 
   tredjeplacerade lag . Jämnheten i laget avgjorde. 



  Det här var mer än vad vi alla hade kunnat hoppats på. Vi hade ju bara så kul! 

    YEAAAAAAAH!
Jo, jag tänker på den där fd landslagstränaren för USA: s basketlandslag (på 50-talet), den tränare, som vi lyssnat på vid 2 tillfällen i vår ridförening, SRS.

"HA KUL! BERÖM OCH STÖTTA VARANDRA HELA TIDEN. SÄG BARA SNÄLLA SAKER. HAR NI KUL KOMMER FRAMGÅNGARNA SÅ SMÅNINGOM."

Jajjamensan, han har rätt.
Nu ska vi sova. Å vi kommer att somna ovaggade med varsina leenden på läpparna.

Natti!

Ett stort tack till Annika Andersson å Jessica, ni som liksom ”lurade in” Adam och mig med, förresten, i detta med dressyren. Jo, jag erkänner, det är jättekul, å det gäller med eller utan prisrosetter.

Catwoman

söndag 12 augusti 2012

Vilken välsignad sommar- nu åter till vardagen

Vilken helt fantastisk sommar vi har haft i vår familj.
Jag tänker på alla barn och familjer som inte haft det lika fint som vi. Jag tänker på barnfattigdomen i Sverige (den som vårt lands styrande inte vill låtsas om i sina vackra tal om att: ”Det går bra för Sverige!” och jag tänker på min barndomskamrat som tvingades ge upp mot cancern. Bara 46 år gammal. Han lämnar fru och tre barn efter sig. Han kämpade in i det sista. Livet är så orättvist. Vila i frid, min vän.

Så plötsligt uppfylls jag av tacksamhet. Jag riktar min tacksamhet till den Gud jag vägrar att ge upp.
Någonstans finns Gudomligheten som bryr sig om just mig.

Livet är tufft för så många. Vad kan vara värre än att mista sitt barn?
Kanske att mista sin partner?
Vad skulle jag göra utan min Roger?
Vilken man!
Alltid vid min sida, fast vi under senare år fått lära oss just vad som menas med ” i nöd och lust”. De där orden har fått en verklig innebörd för oss efter allt som hänt vår familj.

Jag sitter på altanen och unnar mig ett glas kallt rosévin.
Jag tycker att det är så himmelskt gott. Jag sipprar på vinet.
Jag blir löjligt euforisk och tackar Gud för vindruvan också, samtidigt som jag undrar varför det är så orättvist. Varför kan just jag njuta av ett glas vin eller två och varför utvecklar inte jag ett alkoholberoende som så många andra människor kan göra? Varför är just jag förskonad från det eländet?

Imorgon börjar arbetet.
Jag bävar lite grann men det ska också bli kul.

Jag är tacksam gentemot det företag jag är anställd i som så ärligt hjälpt mig och min familj så mycket. Vilka fina chefer. De har förstått hur dåligt jag mått och hur sjuk jag blev av allt stridande. Hur många har sådana chefer? Jag hoppas jag nu kan leverera tillbaka med full kraft. Men jag måste vara försiktig, rädd om mig själv.

Man ska tillåta sig att frossa i minnen, båda fina och mindre fina, jag tror att det rensar ens själ på något sätt. Som att tappa av sig så att det inte rinner över.
Akta er för det, överfyllnad, det är livsfarligt, man sprängs, det vet jag nu.
Kanske har jag inte gråtit ut tillräckligt?
Kanske har jag, trots allt, inte tillåtit mig att gråta ut? Har jag tvingat mig att vara alltför stark?
Jag vet inte det.
Allt får ta sin tid.
Min sommar har i alla fall varit läkande på alla sätt. Vad välja av allt fint?

Tack vare killarnas ridintresse träffade vi familjen Carreras-Bergman. En livslång vänskap har påbörjats. Barnen förde oss samman. För andra året i rad har vi förmånen att tillbringa en dryg vecka hemma hos dem i baskiska delen av Spanien.

Familjerna har så mycket gemensamt. Intresset för hästar å vatten. Den tuffa Biscaya-bukten bjuder intensiva vågor. Tack Falköpings kommun för den fantastiska träning ni gett våra barn i vattenvana under nio års tid nu. Ungarna har blivit grymma i vattnet tack vare er fina pedagogik.

Stränga förhållningsregler av Josema då vi ska gå i vattnet. Vågorna slår in dig mot klipporna om du dyker i vid fel tidpunkt. Här är det Adam som ger sig ut för att pröva lyckan med harpunfisket. Adam, som fick höra av sin simlärare på mellanstadiet att han inte var "värd" de simmärken han tagit i Falköpings kommuns simskola. Adam som fick sätta på sig flythjälp och hånas av de andra eleverna fast han KUNDE simma. Orsak: "Han vinklade inte ut bägge fötterna i bröstsimmet." Jag kan informera Skövde kommun om att Adam just precis tagit sin Guldmagister i träning i Falköpings kommun. Det går alldeles utmärkt att simma kilometer efter kilometer med en icke vinklad fot. Tänk om, Skövde kommun! Er simpedagogik stinks! Ni ska inte utbilda tävlingssimmare, har ni inte förstått det? Jag fräste ifrån redan då: "Låt ungen vara hemma - jag tar ansvar för hans simträning" å här är resultatet! Emil skjöt förresten en stor åtta-armad bläckfisk som vi tillredde och gladeligen mumsade upp.



Mina brorsbarn från Göteborg har hälsat på. Det var länge sedan dessa kusiner träffades. Vi fick en helfin dag tillsammans med ridning och test av moped. Jo den moped som väntar på Adam då han fyller år i höst. Ni vet Adam, han med läs- och skrivsvårigheter. Ska bli intressant att se; det måste ju bli ruskigt svårt med EU-körkorts-teorin då. Kyss mäck därbak, Jag har ju sagt att ungen inte egentligen har svårt för att läsa, men inlärning är omöjlig i kaos-arenor. Jaja minsting är gipsad här. Vi passade på att pröva den spanska (baskiska) sjukvården när vi ändå var där. Fungerade finfint.



Jag är badbrud vid Mälarens strand i Sigtuna. Vilka fina dagar jag fick med två av mina barn- och ungdoms-
väninnor. Jag vågade inte lägga ut badbilder på dem utan att fråga först, därav bara jag i detta läge. Inte ala gillar att "posera", ha ha. Men ett underbart dopp i klart insjövatten blev det i alla fall. Påminde mig om Storsjö-känslan. Så friskt å härligt. Tack snälla fina ni.


 Å så hästar förstås. Här är det två fina äldre tjejer som hjälper Adam och Emil att "dra igång" ponnyerna inför höstsäsongen. Finfin start på terminen. Det här är sååå bra. Killarna lär sig med automatik att hämta hjälp från skickligare ryttare och det råkar ju liksom vara tjejer. Jag hoppas på att de därmed får ett naturligt förhållningssätt till kvinnor och inte blir några idioter till macho-svin när de blir vuxna. Det finns för många dumkarlar i vår värld, som beter sig illa mot kvinnor, inte minst på arbetsmarknaden, såna söner vill jag INTE ha, tack. Här är de hästskötare åt egna ponnyer å hjälper dessa tjejer med tider för framridning, framhoppning, hjälper till med utrustningen osv. Det är ett ganska tufft uppdrag att vara medhjälpare till en ryttare som tävlar, mycket att hålla reda på. Näpp, allt är inte serverat här i livet. Icke.
Å så mina älskade föräldrar. Tänk att jag fortfarande har dem kvar i livet. Här ser ni mina förebilder. De har kämpat på dessa två. Mamma älskade våra nya katter, hon är också en kattkvinna. , precis som jag, fast på ett helt annat sätt. Mitt klös och jaktinstinkt har jag efter pappa Katt. Hasse å mamma kom så sanslöst bra överens även om tålamodet tryter, just här, å Hasse nu vill ner. Han vill inte vara med på bild... ha ha ha

 Ha ha ha, ni kan inte ta mig, säger en stolt Hasse som klättrar vilt i alla våra fruktträd nu. Han börjar känna sig riktigt hemma på gården. Å vad han är mysig, denna dunboll. Vi älskar honom också.

Vi vill också ha fika, säger nykomlingarna. De är ljuvliga...

Jaja, säger Emil, du får väl kanelbulle då.
Märkliga djur som gillar kaffe å kanelbulle...=)

Det är 15 år sedan jag sa "ja" till denne min prins. Jag älskar dig så innerligt, mannen, fast du är ganska envis, fast det är det bara jag som vet....

Roger om jag får minnas ett enda minne...

"http://www.youtube.com/embed/mMOoammbtuQ"

söndag 24 juni 2012

Ridlägeravslutning, 5-dagars, Jutagården i Skövde, 21 juni 2012

 
Hej!
Bakgrund
(Bilder längre ner i texten, för den som inte orkar läsa allt)

”Erkänn, Ingrid, du tvingar grabbarna att rida, hur gör du, hur gör du för att få alla tre killarna att rida?”

Jo, visst har folk både rätt men också väldigt fel i det påståendet.

Jag och min man väljer åt barnen när de inte själva kan välja, därför att de helt enkelt inte vet vad som är bra eller dåliga val i livet, men sedan blir grabbarna äldre och då VET de, förhoppningsvis, bättre och bättre själva vad de ska välja eller välja bort. Det är väl varenda förälders önskan, att barnen ska lära sig att göra bra val i livet.

Men allt är inte heller val i livet, vissa saker är bara rent flyt. Det var till exempel rena turen att jag själv kom i kontakt med Jutagården där och då 1991.

Jag jobbade på Räddningverkets skola i Skövde, som brandlärare i nio år och utbildade brandmän och brandbefäl i bland annat brandsläcknings- teknik och -taktik. Vi hade ett samarbete med Jutagården om att träna djurlivräddning i samband med brandsläckningsövningar, Jo, det var så jag för första gången kom i kontakt med Jutagården, Ylva Lovén-Swärd och SRS (Skultorps ryttarsällskap).
Hon fångade skickligt upp mig och mitt hästintresse, å drog också med sig Roger in i hästivet, å på den vägen är det...

Jag och min man var båda aktiva medlemmar i flera år redan innan vi fick barn, och satt med i styrelsen, ja, det ena gav det andra…

Valde bort fotbollen…

Vår ene son var bara 11 år då han definitivt valde bort fotbollen, alldeles själv. Han gillar fotboll, han var en hyfsad spelare, men han upptäckte själv något som vi föräldrar inte kunde påverka:

”Mamma, människor är snällare mot mig i hästsporten, jag vill därför ägna mig åt hästar istället för åt fotboll.”

Jo, han skrev till och med en uppsats om detta ämnet i skolan och redovisade den muntligt, tja, vi är inte precis kända för att vi inte vågar säga vad vi tycker i den här familjen… (bäst att berätta detta, för annars ska väl någon anklaga mig för att jag "hänger ut" mina barn här på bloggen)

Vi föräldrar har verkligen försökt, vi som så många andra satte våra barn i fotboll. Två av tre söner tyckte att fotboll var skittråkigt och försök att tvinga fram ett intresse hos ett barn…, Äh, det går inte.

En son tyckte alltså att det var jättekul med själva fotbollen men trivdes inte med jargongen:

”Jävla sopa!”
”Missa öppet mål...!”
”Du spelar som en kärring!”

Nej, det berodde inte på dåliga tränare. De tränare jag kommit i kontakt med i Skultorps IF har alla varit jättebra. Engagerade föräldrar som är bra förebilder, men som har att brottas med flera svåra uppgifter.  Dels finns inte sällan ett slags inbyggd etablerad företagskultur inom grabblagsporter; unga spelare ser hur äldre gör (jag tänker med fasa på något av det värsta, hittills, som läckt ut i media; ungdomslaget i hockey där tränaren skrek ut flicknamn för att som hemlig kod tala om vilken spelstrategi killarna skulle ha på isen, unga killar som alltså fick lära sig att se sexistiskt på tjejer redan i unga tonår, för det var ju vidriga berättelser som låg bakom varje tjejnamn …) NEJ TACK!

En sådan tränare hade jag för övrigt gett på käften med en rak höger, å jag slår hårt, stenhårt, jag lovar, och med glädje tagit mitt straff efteråt…

INGA JÄMFÖRELSER ALLS MED VÅR LOKALA FOTBOLLSFÖRENING, HÄR ALLTSÅ. ICKE! NEJ NEJ NEJ!

Men det är också så att 30 killar i ett lag nästan alltid har 30 pappor varav några av dem själva kan ha varit duktiga spelare i sin ungdom, eller hade önskat att de vore duktiga spelare i sin ungdom - å nu ska sonen leva upp till pappans förlorade dröm om en lyckad fotbollskarriär…Suck!

Hmmm… Ingrid, du älskar hästar, du fick aldrig chansen att bli en tävlingsryttare som ung, du har inga stora tävlingsmeriter – är det nu så att du ska uppfylla dina tonårsdrömmar genom grabbarnas ridning?

Svaret är nej! Det där har jag gjort upp med å försök att pressa en Almgrensunge till något han inte vill… Ha ha ha…(Äh ni som känner oss vet vad jag menar).

Nej här kommer listan på varför jag (och min  man, som för övrigt är familjens huvudansvarige i vår "privata anläggningskommité", ha ha, med service och underhåll på schemat) lirkat, pekat med hela handen, pushat, stöttat, för att få killarna att fortsätta med hästar under sin uppväxt:

1.     Till var och en av sönerna: ”Vill du något annat än dataspelande, så säg bara till, annars är det hästar som gäller, ett intresse bör man ha å hästar kan vi föräldrar hjälpa er med…”

Visst får de spela dataspel, men inte 24 timmar om dygnet, nej!

Killarna har börjat med att rida en gång/vecka i 6-8-årsåldrarna och det har de hållit på med tills de själva kommit på att det kunde vara kul att rida lite mer. Det ena ger det andra och nu har två av tre killar egna ponnyer, men det behöver inte vara så i framtiden, det väljer de själva så klart.

2.     Sporten är unik på så sätt att killar, tjejer, män, kvinnor och oavsett åldrar tävlar tillsammans och det är ekipagets meriter som avgör tävlingsklass. En mer jämställd sport än hästsport finns inte i hela världen!

3.     Sporten är, tvärtemot vad den oinvigde vet, enormt fysiskt krävande, för att inte tala om allt tungt kringarbete. Det går ca tre timmars skötsel med fysiskt hårt jobb på varje timmes ridning. (Mocka, fodra, ströa bäddar, stängsla, vattna, borsta, kratsa hovar…allt annat än en glamour-sport.

4.      Att dela ett hästintresse med sina barn innebär timmar av gemensamhetstid i stallet, utöver ridtid. Du som förälder får sanslöst mycket tid tillsammans med dina barn. Prattid i flera timmar i stall och ute i skog och mark på hästryggen, för att inte tala om helger med långa tävlingsdagar. HÄSTSPORT ÄR ATT VÄLJA AKTIV TID MED EGNA BARN OCH VÄLJA BORT ett överdrivet polerande av hemmet, vaxande av bilar o dy, den tiden finns inte i en hästfamilj! (Dygnet har 24 timmar för oss alla)

5.     Killarna får, utan att ens veta om det, en naturlig respekt och ett schysst förhållningssätt till kvinnor. De tränar med tjejer, tävlar i lag med tjejer, får hjälp av äldre stalltjejer, ja möter kvinnor i ledarroller…(Kvinnor är inga porslinsfigurer och Nickedockor som ska sitta och vara söta och attraktiva för att behaga mannen… ICKE! LÄR ER DETTA, GRABBAR OCH JAG BLIR EN NÖJD MAMMA SOM TYCKER ATT JAG HAR LYCKATS UPPFOSTRA ER BRA!)

     Å vilka kvinnor sedan!

Kolla in det här gänget som var med på Lukas och hans kompisars 5-dagars-ridläger 17-21 juni:

 Fr v: Johanna, Åsa, Angelica, Frida L, Fanny och Frida H (saknas på bilden Elin)

6. Ordning och reda. Jo, lär man sig inte det någon annanstans så lär man sig
    i den här miljön. Stenhårda regler på alla plan, annars blir det farligt, helt  
    enkelt. Gissa vad som kan hända när man blandar människor och hästar i
    en sådan här miljö om man inte har stehård ordning, jo olyckor, när en häst blir
   skrämd av en prasslande påse och sticker iväg i full galopp, då drar resten av  
   flocken igång, och springer efter...) Alla MÅSTE VARA på sin plats. men så
   kommer ju ridsporten faktiskt, direkt i rakt nedstigande led, från det militära,,,
   eller? Någon som har mer kött på benen än jag i frågan?


Traditionell tavlingsutlämning till alla lägerdeltagare, där står vad som har hänt under veckan, hur eleven tillsammans med sin häst har haft det och vilken utveckling som skett.

     Nedan ser ni kvinnan som inte går av för hackor, menar jag. Ylva Lovén-Swärd, tidigare ägare av Jutagården. En kvinna som är känd i hela hästsport-Sverige. En kvinna som jag ridit för i mer än 15 år. När Adam var bäbis låg han i sin Babylift, väl inbäddad och sov på läktaren, medan jag tränade för denna Ylva.
     Ylva var den första svenska kvinnan som utbildades till ridlärare inom det militära, vid Strömsholm.
Det här är speciellt för mig, min son och Ylva. Tiden har gått, uj uj uj...

     Många har haft åsikter om denna kvinna, okej en tuffing, men hon borde ha tapperhetsmedalj för alla ungdomar som fostrats upp av henne i SRS regi. Ungdomar som hon har tagit under sina vingar och gett en tillvaro värd namnet. Hon är sjukt underbar i all sin bestämdhet och till synes "hårdhet". Jag känner en omtänksam Ylva som kämpat hårt i sitt liv för att uppnå sina mål och som rakryggat stått upp för det hon trott på.

     Hon är stor för mig. Det var till Ylva man ringde när ens häst fastnat i taggtråd, uppvisade tendens på korsförlamning, osv…Det denna kvinna inte vet om hästar, tja…
     Å här står hon nu, på sina gamla ägor, sin gamla kära Jutagård, tillsammans med min Adam, Det är fint för mig. Det är så fint för mig.
   
Medan jag står och pratar med Ylva förbereder ridskoleryttarna sig för sin uppvisning för oss anhöriga. Här ser ni Elsa med en sommarprydd Mode.


Å här kommer Ylvas barnbarn, Jaqueline, då barnen visar upp att de lärt sig rida terrängbana. Samma fina ryttarstil, som mamma å mormor… vad månne detta bliva, då? Joho, jag ser allt, det här kan bli nästa meriterade banhoppningsryttare som Skaraborg, Sverige, visar upp, om hon vill själv, förstås, för talangen känner jag allt igen, jag lovar er…Så där stilla och i balans, sitter en "Ylva-ryttare" i sadeln. Gör om det, ni...
Snyggt, Benita! Du å Sunny! Åja, snart hänger tant Ingrid med er härute igen, med min unghäst. Å vad jag längtar... 

Märta och Iceman, som var glad och hoppvillig denna dag

Detta hade inte varit möjligt utan alla er fantastiska stalltjejer. Morsan, jag alltså, är ju "kass", helt enkelt, men inte ni, stallbrudar. Ni är viktiga budbärare och har tagit Lukas ända hit. Tänk att han kan rida denna väldigt pigga ponny, Ylvas gamla Hazard, ensam ute i terräng, vem hade trott detta för 1,5 år sedan? Här är det en samlad min, för snart ska Lukas ut på terrängbanan med Hazard - å det gick ju jättebra!

Å så vår nye orförande i SRS, Lars Lindegårdh, som njuter i solskenet.
Läs mer om oss och vår förening i länken nedan



Ja det var en härlig uppvisning vi alla fick i ett underbart sommar-väder.

Fridas man Johan, med en av sönerna, å idag ser de å flera andra till att vi alla får kaffe å tårta ute i det gröna. 

Glada, stolta grabbar som klarat av sitt livs första 5-dagars ridläger ihop.
Här sitter Lukas ( th) med bäste stallkompisen och rumskamraten Marcus. Båda har genomfört jättefina avslutningsritter i terräng och nu får de tårta.


 Snacka om att individanpassa, efter vars och ens intresse, vilja och förutsättningar. Inte alla ryttare vill ju hoppa, några är mer dressyrintresserade och vi fick se en fin uppvisning av vad dessa bägge tjejer tränat särskilt mycket på under ridlägret. Att t ex fatta galopp direkt från skritt är svårt, det ska man ha klart för sig, men det lycakdes fint. Snyggt, bra gjort, brudar! Stiligt!

Storeröderna Björnliga ska hjälpa lillebrorsan att bära ut packningen till bilen, men lillebror vill inte alls åka hem så Adam å Emil får dra i honom... Kom nu, Lukas!


Underbart är kort, alldeles för kort..., men vet ni, mina kära läsare, vet ni vad vi gör hos familjen Almgren idag?

Jo, vi packar. Imorgon är det nämligen ridläger i dagarna 7.
Adam å Emils tur. De ska, ja just det, de ska ner till Jutagården.

Varmt välkomna i höst, om ni vill testa på ridning. Vi har världens bästa ridklubb, därför är det alltid kö in till oss. Kanske någon mer kille som vågar testa?
Det finns ju ett gäng grabbar som rider hos oss. Våga testa, vet ja´.

Å igen alla som känner mig, Ingrid, vet att jag aldrig skulle göra reklam för något jag inte vet är bra.
Nej, jag får inga reklamintäkter på min blogg, icke.

Jag skriver ju just om livet - som jag uttrycker högst upp på min bloggsida, å det här mina vänner, Jutagården och SRS, DET ÄR LIIIIIVET!

Ha det fint//
Catwoman