söndag 24 juni 2012

Ridlägeravslutning, 5-dagars, Jutagården i Skövde, 21 juni 2012

 
Hej!
Bakgrund
(Bilder längre ner i texten, för den som inte orkar läsa allt)

”Erkänn, Ingrid, du tvingar grabbarna att rida, hur gör du, hur gör du för att få alla tre killarna att rida?”

Jo, visst har folk både rätt men också väldigt fel i det påståendet.

Jag och min man väljer åt barnen när de inte själva kan välja, därför att de helt enkelt inte vet vad som är bra eller dåliga val i livet, men sedan blir grabbarna äldre och då VET de, förhoppningsvis, bättre och bättre själva vad de ska välja eller välja bort. Det är väl varenda förälders önskan, att barnen ska lära sig att göra bra val i livet.

Men allt är inte heller val i livet, vissa saker är bara rent flyt. Det var till exempel rena turen att jag själv kom i kontakt med Jutagården där och då 1991.

Jag jobbade på Räddningverkets skola i Skövde, som brandlärare i nio år och utbildade brandmän och brandbefäl i bland annat brandsläcknings- teknik och -taktik. Vi hade ett samarbete med Jutagården om att träna djurlivräddning i samband med brandsläckningsövningar, Jo, det var så jag för första gången kom i kontakt med Jutagården, Ylva Lovén-Swärd och SRS (Skultorps ryttarsällskap).
Hon fångade skickligt upp mig och mitt hästintresse, å drog också med sig Roger in i hästivet, å på den vägen är det...

Jag och min man var båda aktiva medlemmar i flera år redan innan vi fick barn, och satt med i styrelsen, ja, det ena gav det andra…

Valde bort fotbollen…

Vår ene son var bara 11 år då han definitivt valde bort fotbollen, alldeles själv. Han gillar fotboll, han var en hyfsad spelare, men han upptäckte själv något som vi föräldrar inte kunde påverka:

”Mamma, människor är snällare mot mig i hästsporten, jag vill därför ägna mig åt hästar istället för åt fotboll.”

Jo, han skrev till och med en uppsats om detta ämnet i skolan och redovisade den muntligt, tja, vi är inte precis kända för att vi inte vågar säga vad vi tycker i den här familjen… (bäst att berätta detta, för annars ska väl någon anklaga mig för att jag "hänger ut" mina barn här på bloggen)

Vi föräldrar har verkligen försökt, vi som så många andra satte våra barn i fotboll. Två av tre söner tyckte att fotboll var skittråkigt och försök att tvinga fram ett intresse hos ett barn…, Äh, det går inte.

En son tyckte alltså att det var jättekul med själva fotbollen men trivdes inte med jargongen:

”Jävla sopa!”
”Missa öppet mål...!”
”Du spelar som en kärring!”

Nej, det berodde inte på dåliga tränare. De tränare jag kommit i kontakt med i Skultorps IF har alla varit jättebra. Engagerade föräldrar som är bra förebilder, men som har att brottas med flera svåra uppgifter.  Dels finns inte sällan ett slags inbyggd etablerad företagskultur inom grabblagsporter; unga spelare ser hur äldre gör (jag tänker med fasa på något av det värsta, hittills, som läckt ut i media; ungdomslaget i hockey där tränaren skrek ut flicknamn för att som hemlig kod tala om vilken spelstrategi killarna skulle ha på isen, unga killar som alltså fick lära sig att se sexistiskt på tjejer redan i unga tonår, för det var ju vidriga berättelser som låg bakom varje tjejnamn …) NEJ TACK!

En sådan tränare hade jag för övrigt gett på käften med en rak höger, å jag slår hårt, stenhårt, jag lovar, och med glädje tagit mitt straff efteråt…

INGA JÄMFÖRELSER ALLS MED VÅR LOKALA FOTBOLLSFÖRENING, HÄR ALLTSÅ. ICKE! NEJ NEJ NEJ!

Men det är också så att 30 killar i ett lag nästan alltid har 30 pappor varav några av dem själva kan ha varit duktiga spelare i sin ungdom, eller hade önskat att de vore duktiga spelare i sin ungdom - å nu ska sonen leva upp till pappans förlorade dröm om en lyckad fotbollskarriär…Suck!

Hmmm… Ingrid, du älskar hästar, du fick aldrig chansen att bli en tävlingsryttare som ung, du har inga stora tävlingsmeriter – är det nu så att du ska uppfylla dina tonårsdrömmar genom grabbarnas ridning?

Svaret är nej! Det där har jag gjort upp med å försök att pressa en Almgrensunge till något han inte vill… Ha ha ha…(Äh ni som känner oss vet vad jag menar).

Nej här kommer listan på varför jag (och min  man, som för övrigt är familjens huvudansvarige i vår "privata anläggningskommité", ha ha, med service och underhåll på schemat) lirkat, pekat med hela handen, pushat, stöttat, för att få killarna att fortsätta med hästar under sin uppväxt:

1.     Till var och en av sönerna: ”Vill du något annat än dataspelande, så säg bara till, annars är det hästar som gäller, ett intresse bör man ha å hästar kan vi föräldrar hjälpa er med…”

Visst får de spela dataspel, men inte 24 timmar om dygnet, nej!

Killarna har börjat med att rida en gång/vecka i 6-8-årsåldrarna och det har de hållit på med tills de själva kommit på att det kunde vara kul att rida lite mer. Det ena ger det andra och nu har två av tre killar egna ponnyer, men det behöver inte vara så i framtiden, det väljer de själva så klart.

2.     Sporten är unik på så sätt att killar, tjejer, män, kvinnor och oavsett åldrar tävlar tillsammans och det är ekipagets meriter som avgör tävlingsklass. En mer jämställd sport än hästsport finns inte i hela världen!

3.     Sporten är, tvärtemot vad den oinvigde vet, enormt fysiskt krävande, för att inte tala om allt tungt kringarbete. Det går ca tre timmars skötsel med fysiskt hårt jobb på varje timmes ridning. (Mocka, fodra, ströa bäddar, stängsla, vattna, borsta, kratsa hovar…allt annat än en glamour-sport.

4.      Att dela ett hästintresse med sina barn innebär timmar av gemensamhetstid i stallet, utöver ridtid. Du som förälder får sanslöst mycket tid tillsammans med dina barn. Prattid i flera timmar i stall och ute i skog och mark på hästryggen, för att inte tala om helger med långa tävlingsdagar. HÄSTSPORT ÄR ATT VÄLJA AKTIV TID MED EGNA BARN OCH VÄLJA BORT ett överdrivet polerande av hemmet, vaxande av bilar o dy, den tiden finns inte i en hästfamilj! (Dygnet har 24 timmar för oss alla)

5.     Killarna får, utan att ens veta om det, en naturlig respekt och ett schysst förhållningssätt till kvinnor. De tränar med tjejer, tävlar i lag med tjejer, får hjälp av äldre stalltjejer, ja möter kvinnor i ledarroller…(Kvinnor är inga porslinsfigurer och Nickedockor som ska sitta och vara söta och attraktiva för att behaga mannen… ICKE! LÄR ER DETTA, GRABBAR OCH JAG BLIR EN NÖJD MAMMA SOM TYCKER ATT JAG HAR LYCKATS UPPFOSTRA ER BRA!)

     Å vilka kvinnor sedan!

Kolla in det här gänget som var med på Lukas och hans kompisars 5-dagars-ridläger 17-21 juni:

 Fr v: Johanna, Åsa, Angelica, Frida L, Fanny och Frida H (saknas på bilden Elin)

6. Ordning och reda. Jo, lär man sig inte det någon annanstans så lär man sig
    i den här miljön. Stenhårda regler på alla plan, annars blir det farligt, helt  
    enkelt. Gissa vad som kan hända när man blandar människor och hästar i
    en sådan här miljö om man inte har stehård ordning, jo olyckor, när en häst blir
   skrämd av en prasslande påse och sticker iväg i full galopp, då drar resten av  
   flocken igång, och springer efter...) Alla MÅSTE VARA på sin plats. men så
   kommer ju ridsporten faktiskt, direkt i rakt nedstigande led, från det militära,,,
   eller? Någon som har mer kött på benen än jag i frågan?


Traditionell tavlingsutlämning till alla lägerdeltagare, där står vad som har hänt under veckan, hur eleven tillsammans med sin häst har haft det och vilken utveckling som skett.

     Nedan ser ni kvinnan som inte går av för hackor, menar jag. Ylva Lovén-Swärd, tidigare ägare av Jutagården. En kvinna som är känd i hela hästsport-Sverige. En kvinna som jag ridit för i mer än 15 år. När Adam var bäbis låg han i sin Babylift, väl inbäddad och sov på läktaren, medan jag tränade för denna Ylva.
     Ylva var den första svenska kvinnan som utbildades till ridlärare inom det militära, vid Strömsholm.
Det här är speciellt för mig, min son och Ylva. Tiden har gått, uj uj uj...

     Många har haft åsikter om denna kvinna, okej en tuffing, men hon borde ha tapperhetsmedalj för alla ungdomar som fostrats upp av henne i SRS regi. Ungdomar som hon har tagit under sina vingar och gett en tillvaro värd namnet. Hon är sjukt underbar i all sin bestämdhet och till synes "hårdhet". Jag känner en omtänksam Ylva som kämpat hårt i sitt liv för att uppnå sina mål och som rakryggat stått upp för det hon trott på.

     Hon är stor för mig. Det var till Ylva man ringde när ens häst fastnat i taggtråd, uppvisade tendens på korsförlamning, osv…Det denna kvinna inte vet om hästar, tja…
     Å här står hon nu, på sina gamla ägor, sin gamla kära Jutagård, tillsammans med min Adam, Det är fint för mig. Det är så fint för mig.
   
Medan jag står och pratar med Ylva förbereder ridskoleryttarna sig för sin uppvisning för oss anhöriga. Här ser ni Elsa med en sommarprydd Mode.


Å här kommer Ylvas barnbarn, Jaqueline, då barnen visar upp att de lärt sig rida terrängbana. Samma fina ryttarstil, som mamma å mormor… vad månne detta bliva, då? Joho, jag ser allt, det här kan bli nästa meriterade banhoppningsryttare som Skaraborg, Sverige, visar upp, om hon vill själv, förstås, för talangen känner jag allt igen, jag lovar er…Så där stilla och i balans, sitter en "Ylva-ryttare" i sadeln. Gör om det, ni...
Snyggt, Benita! Du å Sunny! Åja, snart hänger tant Ingrid med er härute igen, med min unghäst. Å vad jag längtar... 

Märta och Iceman, som var glad och hoppvillig denna dag

Detta hade inte varit möjligt utan alla er fantastiska stalltjejer. Morsan, jag alltså, är ju "kass", helt enkelt, men inte ni, stallbrudar. Ni är viktiga budbärare och har tagit Lukas ända hit. Tänk att han kan rida denna väldigt pigga ponny, Ylvas gamla Hazard, ensam ute i terräng, vem hade trott detta för 1,5 år sedan? Här är det en samlad min, för snart ska Lukas ut på terrängbanan med Hazard - å det gick ju jättebra!

Å så vår nye orförande i SRS, Lars Lindegårdh, som njuter i solskenet.
Läs mer om oss och vår förening i länken nedan



Ja det var en härlig uppvisning vi alla fick i ett underbart sommar-väder.

Fridas man Johan, med en av sönerna, å idag ser de å flera andra till att vi alla får kaffe å tårta ute i det gröna. 

Glada, stolta grabbar som klarat av sitt livs första 5-dagars ridläger ihop.
Här sitter Lukas ( th) med bäste stallkompisen och rumskamraten Marcus. Båda har genomfört jättefina avslutningsritter i terräng och nu får de tårta.


 Snacka om att individanpassa, efter vars och ens intresse, vilja och förutsättningar. Inte alla ryttare vill ju hoppa, några är mer dressyrintresserade och vi fick se en fin uppvisning av vad dessa bägge tjejer tränat särskilt mycket på under ridlägret. Att t ex fatta galopp direkt från skritt är svårt, det ska man ha klart för sig, men det lycakdes fint. Snyggt, bra gjort, brudar! Stiligt!

Storeröderna Björnliga ska hjälpa lillebrorsan att bära ut packningen till bilen, men lillebror vill inte alls åka hem så Adam å Emil får dra i honom... Kom nu, Lukas!


Underbart är kort, alldeles för kort..., men vet ni, mina kära läsare, vet ni vad vi gör hos familjen Almgren idag?

Jo, vi packar. Imorgon är det nämligen ridläger i dagarna 7.
Adam å Emils tur. De ska, ja just det, de ska ner till Jutagården.

Varmt välkomna i höst, om ni vill testa på ridning. Vi har världens bästa ridklubb, därför är det alltid kö in till oss. Kanske någon mer kille som vågar testa?
Det finns ju ett gäng grabbar som rider hos oss. Våga testa, vet ja´.

Å igen alla som känner mig, Ingrid, vet att jag aldrig skulle göra reklam för något jag inte vet är bra.
Nej, jag får inga reklamintäkter på min blogg, icke.

Jag skriver ju just om livet - som jag uttrycker högst upp på min bloggsida, å det här mina vänner, Jutagården och SRS, DET ÄR LIIIIIVET!

Ha det fint//
Catwoman