söndag 1 december 2013

A wonderful day together with the family and the horses... and, by the way, who am I to claime there is no creator of the Universe?

Good evening;

(Till svenska läsare;
Använd google translate i marginalen till höger om du hellre vill läsa på svenska.)

The winter seems to hesitate this year. The snow is quite late and it is not so much of it on the ground so far.

I hope there will be a lot more before Christmas.

On the other hand, when you love horses, it is a good thing to be able to ride on soft "forest-roads" even in November.

I have been working a lot. Still I sometimes feel exhausted after that very fight we, our family, had with the Municipal School Authorities here in Skövde, Sweden, who did everything to hide the facts about how things actually worked at that school, with bullying and harassment, three years ago.

Three years of hell have really taking their toll.

But everything is so wonderful right now, when life goes on without all the hours I was awake at nights and wrote documents to the Authorities. The fight was like an evil never-ending-story.

All lies. High chiefs who didn't hesitate to lie about the situation.

You want to forget about everything and slowly, day by day, memories are fading.

On the other hand I actually don' t wanna forget.

I need some kind of reminder now and then because in my opinion it is disaster to send, liers to the Swedish Parlament (Riksdagen) in september next year.

One of the biggest liers will represent, as a candidate for the Swedish parlament for Moderaterna (M) from Skövde.

No, I am no politician, but I sometimes wonder how all those ppl get there, to our Swedish parlament.

Now I know.

Some of them use "management by fear", manipulation, lies and betrayal and that is also why I now see how the situation  has been able to become as it really has become in our country.

We no longer have idealists as politicians in Sweden, we seem to have more and more careerists whose only interest seems to be to provide themselves with positions, money and power.

It does not seem to be much difference between the various political parties either. Politicians not seldom seem to hold each other on the back and the Swedish Riksdag doesn' t even seems to hesitate to lie to its own citizens, straight in the face.

How did this happen in our country? Or is it just me who have started to think a lot more about it after our experiences?

Has it always been like this but you do not notice until you were hit yourself???

I so much appreciate talk to other ppl around the world.

I also so much appreciate that I can share my belief in God with other ppl since I seldom am able to do it in my own country.

A lot of people in my country no longer seem to think that nothing is sacred.

Why?

Not even our children...

My happiest moments in life are those with together with my family.

And who am I to decide that humans are the universe's highest intelligence?

It seems unlikely and falls on its own absurdity.

We'll know once we die, and in the meantime, I enjoy Mother Nature, family and horses.

We had a wonderful forest ride where we galloped so the snow spurted from horses' hooves today.

Just wonderful!










Love y' all, as ppl say in the south parts of the US!

God bless you, everybody around this very globe of ours!

Catwoman

måndag 25 november 2013

Ibland blir jag bara superglad av män även fast jag inte förstår dem - Sometimes I'm just super happy by men, even though I do not understand them...

Godmåndag!

GoodMonday!

 Jag har jobbat på extremt manliga arbetsplatser i hela mitt liv.
Butiksförsäljare i byggvaruhus
Radio- och TV-försäljare.
Brandman, brandbefäl, Räddningschef i beredskap

Och nu som brandingenjör inom privat näringsliv.


I have worked in extremely male workplaces throughout my life.
Shop Dealer in DIY/Hardware stores,

Radio and television salesman,
Firefighter, Fire Officer, Fire Chief in Command
And now, as a Fire Protection Engineer in a private company.
 
Ibland är jag så arg på män!
Jag förstår dem inte, bara.
Sometimes I'm so mad at men!
I just don' t understand them.

Å ibland är de så gulliga så man bara vill äta upp dem.
And sometimes they are so cute so you just want to eat them up.

Söta liksom.
Då blir man liksom kär i dem.
So so sweet.
Then I almost fell in love with them.

Jag jobbar mycket ute i industrierna och på byggarbetsplatser.
Jag trivs där.
Nowadays I work a lot in industries and construction sites.
I feel comfortable there.

Idag blev jag så där kär i alla gubbarna igen.
Today, I was like "in love" with all the guys again.

Vi letade lämpliga väggar för att brandsektionera. Plötsligt får en av männen syn på en ny rörinstallation på en toalett.
We were seraching for appropriate walls to make new firecompartments. Suddenly one of the men spotted a new pipe installation on a toilet.


Han blev ledsen, på riktigt.
He was sad, real sad.

”Titta så fult de har gjort- det där är inte snyggt!”
"Look how ugly they've done this work -it's not nice!"



Jag tittar på honom för att se om han skojar. Det spelar väl ingen roll hur vattenledningsrören är dragna på en toalett, tycker jag, bara de funkar.
I look at him to see if he was kidding. It does not matter how the water pipes are routed on a toilet, I think, as long as they works.
 
 Men det är ju så där när män liksom är riktigt söta.
But it's like that when men are really cute.

En rörinstallation kan alltså vara ful, tänker jag.
A pipe installation can thus be ugly, I think.


Ja, sedan går vi vidare. Å vad finner jag då om inte denna ordningsregel:
Yes, then we move on and what do I find, yes -this order rule:


                                 Inventory and no junkyard

Jag lovar- händer bara på en arbetsplats som domineras av män, jag lovar er.
I promise-just happens in a workplace dominated by men, I promise you.

Men ack så himla gulligt.
But Oh! So very cute!
 
Jag menar det. Man blir liksom glad av gubbarna ibland, jätteglad.
I mean it. I become sort of happy from men sometimes...
 
Så just idag älskar jag män, även om de alltid är svåra att förstå sig på...
So right now, I love men, even though they are always difficult to understand ...

Catwoman

tisdag 14 maj 2013

En resa värd namnet är nu över










Detta kom till mig häromdagen då jag putsade mina ridstövlar:

Vårdade och fina
då kan de skina,
likadant med barn,
man måste vårda de sina.

Släpade i smutsen - det kan alla bli nå´n gång,
det klarar stövlarna och barn,
men om plågan blir för lång,
ja, då spricker lädret snart,
liksom barn skadas så klart.

Då finns det människor som tror,
att läderfett utanpå skor,
utan att först ha tvättat rent,
kan fixa jobbet - men för sent.

Därunder finns ett skadat läder,
som inte klarar hårda väder,
oavsett hur fräscht och snyggt,
blir inte barnet lugnt och tryggt.

Nej, fuska genom livet funkar inte någonstans,
Så tänker jag var gång jag putsar-
och ser ridstövlarnas glans.

Nu gäller det att jobba på,
för allt vad tygeln tål,
fast det de gjorde mot vårt barn,
rev i lädret fula hål.

Det är när ovädret är över,
å all lera sitter kvar,
som en rengöringsmanöver,
all Din tid och fokus tar.

Nä, jag tänker inte ösa på,
med kräm och läderfett,
innan jag vet hur lädret må,
därunder,
när man tvättat rent och sett,

Mina tankar kommer att bestå för resten av mitt liv.
Jag har sett och jag har förstått,
Sverige mår inte så bra som vi låtsas...

Catwoman








söndag 24 mars 2013

Inridning av Reborn Spirit - första ritten utan ledare vid mark

Hej!
Så kom då äntligen den där vårkänslan. Efter att lugnt, lugnt, lugnt och sakta förberett för den här dagen så sa Reborn Spirit till mig:
– Nu, nu matte är jag redo, idag vill jag!

Är jag inte riktigt klok, prata med hästar?
Jopp. De pratar, men inte med ord. De pratar med kroppsspråk, från de allra finaste lilla gest till grova dånande hovskrap och så har hästar normala allmäntillstånd, precis som du och jag och minsta avvikelse från den häst du ”känner igen” sak tas på största allvar.

Jag har hela tiden anat att han är smart, men inte hur smart. Den här killen verkar vara så sanslöst lättlärd och det vet jag säkert att han har efter sin mamma, för hon Indukenda (härstammad från stofamilj F4) var lättlärd och kaxig och med ”lagom motor” och vilja framåt.

Igår lördag förberedde vi med en 5 km uteritt. Magnum och Ullis först och så jag och Reborn Spirit efter, så länge nu det varade, för den unge herrn visar sig inte alls vilja ligga bakom någon annan, han går fram och han vill vara först… Ha ha ha mamma Ida upp i dagen. Jo, jag kallade drömstoet, Indukenda, hans mamma för Ida. Hon var på topp ända in i döden. Bara någon vecka innan hon bröt hovbenet i hagen startade jag henne på bana 1,00 m hoppning, hon var då 23 år.

”Det där känner jag igen, du grabben” sa jag.
”Spring då, grabben” så länge du vågar..

Å visst tar det tvärstopp ibland, men vad kräva av en liten liten kille. Han visar enorm kaxighet ändå. Jag kommer på mig själv med att sitta och småskratta på hästryggen.

Nu är vi halvvägs så här stannar vi och njuter lite, mitt uppe på Billingeberget. Trygge lugne Magnum är med.




Det känns fint att Spirre står stilla så länge att vi t o m hinner fotografera.
(Adam bakom kameran, har alltså gått ifrån hästen).


Det är så det är med hästar – de överför sin livsenergi till oss människor, jag lovar, finns ingen bättre medicin för en trött och sliten själ…

Jo, så här är det, man vill inget hellre än att den unga hästen ska ”gå fram”, som vi ryttare säger, så varför bråka med honom…???

"Kör på du bara, i värsta fall åker jag väl av då… trava på du…"

Adam, som gick (sprang) bredvid på marken, som stöd till en "liten" orutinerad häst, tja han hade fullt upp att hänga med… ha ha, det blev en uteritt med många inslag av ingen ”flockledare på mark”, alltså. Men Adam fick en bra löprunda.

 Å det är precis deeeeet beteendet som Spirre visade på uteritten igår som jag
 menar med att hästen sa till mig:

”Imorgon söndag, matte, är jag är redo för att provridas utan ledare vid mark..., nu är det bara upp till dig, matte, vågar du?” 

    "Säg att jag var duktig, Magnum. Visst var jag duktig!!! Ska vi hitta på något i morgon också?"

Yes, jag får det svar jag vill ha av honom idag på morgonen…, han drar ut till höbalen med full fart och ”slåss lite” på lek med Chempion om vem som ska ha ”det bästa läget” för matintaget och han är klart utvilad och tycks inte ha ont i hovarna, han är som vanligt. Då ska jag sitta upp idag.

Jag har en enda målsättning. Kan jag få Spirre att själv gå på en stor volt (rund ring) i både skritt och trav och hålla sig på den volten några varv, då har jag lyckats. 
Men, det får inte ta längre tid än 20 minuter. Jag har max 20 minuter på mig och märker jag att det inte fungerar så sänk kravnivån till skritt på volt. 
Avvik INTE från planen vad som än händer!


 Igår tog jag hjälp av Magnum och Ullis, idag tar jag hjälp av Felicia som är hos oss idag och tränar  Chempion. 

Jag har inga tyglar att rida med, (jo, jag har tyglar men det hjälps inte om jag rycker i dem) nej en unghäst vet inte vad tyglar och tygeltag är så det går inte sitta och rycka, då blir det bråk - det är bara att hänga med och styra med kroppsvikt så gott det går och hoppas att den ”lille” vill följa efter den rutinerade ponnyn.


Ha ha, här får man vara med, han får mig nästan ur balans, men jag lyckas få ordning på min kropp ganska snabbt igen så jag slapp ramla av. Det kan gå ruskigt snabbt. Det här känner jag också igen från hans mamma. Ner med skallen och ”kämpa lite…” Kul!


Okej, jag lättar lite grann ur sadeln, d v s ställer mig upp i stigbyglarna så blir det lite lättare för ”lillen” att balansera sig. Han har ju en jätteklump på ryggen. Sådärja! Fin kille! Vi skrittar ju nu. Yipee! Yipee!


”Tråkigt, tråkigt matte, håll i dig för nu tänker jag dra en repa över gärdet, jag ska nog få av dig, din klump…! he he”

”Nähe du, lille gubbe – den var jag med på.”

 Jo nu gällde det bråkdelen av en sekund. Räta upp sig allt man kan och faktiskt vara lite elak, dra lite i tyglarna, jag måste stoppa innan cirkusen blir ett faktum… Å jag hann. Yes, jag hann! Cirkusen uteblev! Unghästar är som en del små barn, de blir uttråkade å då måste de hitta på bus för att liva upp det hela lite å då får man inte bli arg, helt enkelt.
Näe, ilska och hästar hör INTE ihop.


 Den här känslan är obeskrivlig, delmål 1, vi skrittar på volt, uppfyllt!


 Vi skrittar varv på varv. Vilken kille! Chempion och Felicia ligger också på volten, men på andra halvan å Spirre jobbar utan ledsagare, bara med mig på ryggen. Det ger mod att ge sig på  delmål 2, traven, å vi ligger bra till tidsmässigt.

Gott folk, jag kan inte förklara känslan, den här hästen bär nästan upp sig själv första gången jag sitter upp och rider själv. Nej, han lägger förstås lite för mycket vikt på frambenen, men kolla! Kolla hörni. Jag fattar ingenting, vilken kille. Det är FÖRSTA GÅNGEN vi jobbar tillsammans utan ledare på marken som går intill. Å han lyssnar på röstläget, hela, hela tiden. Han lyssnar på min välbekanta röst och vet hur sanslöst nöjd jag är med honom nu. Jag pratar som till ett litet spädbarn, eller en söt hundvalp, äh ni vet, å då vet han hur otroligt nöjd jag är. "Braaaaaaaaaaaa killen!" med min ljusaste stämma. Detta är eufori, ska ni veta.


Å då, när jag är som allra nöjdast säger min underbare häst så här till mig:

”Det där var väl inget, jag kan så mycket mer…” å så länger denne fantastiske individ på steget utan att dra ifrån mig…” OCH ligger kvar på volten. (För er som inte håller på med hästar, man vill kunna länga på hästens steg och en del hästar lär sig inte vettigt, under en hel livstid, å vad gör denne goding, han länger själv. Det är bara att "hänga med." Åka med, helt enkelt.


 


Bättre än så här kunde det inte ha gått, men då avslutar han med en fin och stilla halt, som grädde på moset. 



JAG HAR FÖTT UPP ETT UNDERVERK! JAG BÄVAR! KOMMER JAG ATT KLARA AV DENNE INDIVID? HAN ÄR SÄND FRÅN OVAN! MEN DETTA ÄR FÖR BRA FÖR ATT VARA SANT! VAR BEREDD RIDINSTRUKTÖRER - JAG KAN KOMMA ATT BEHÖVA HJÄLP FRAMÖVER, FÖR DEN HÄR KILLEN ÄR SMART, HAR TRYCK OCH VET VAD HAN VILL! Å SÅ LÄNGE HAN VILL SOM JAG SÅ GÅR DET VÄL AN...

Å vilken lyx! Här tar Felicia-mamma Madde hand om Spirre efter avslutat pass. Man ser hur trött han är, lillen. Han somnar ju nästan på stående fot, jo, så jobbigt är det att förstå vad vi människor vill.

Jag vill avsluta med tacka Ullis, Felicia, Adam (som inte vill vara med på bild denna gång) och Madde för en helt fantastisk hästhelg.
Innerligt tack. Jag är såååååå lycklig över vad vi åstadkommit!

Det hade inte fungerat utan alla er. Ni alla gör mig lycklig å det behövde jag verkligen!

Godkväll/
Catwoman